Tredje och det här får bli sista blogginlägget med bilder från safariparken.
Som sagt, grisar fanns det gott om och dom småtjafsade med varandra mest hela tiden…
Var nog inte så allvarligt utan lät nog värre en det var.
Man ser att det var nog unga grisar som bråkade, jämför med bjässen i bakgrunden som står i mattråget.
Även visenterna gick fram och åt av vad som nu bjöds, den stora grisen går emellan dom stökiga ungdomarna.
Till slut tröttnade visenterna på bristen av matro och dundrade mot grisarna så dom skingrades och dammet yrde.
Grym blick från Ferdinand som vi kallade bjässen…
Mitt i stöket höll jag på att missa det jag hade spanat efter ända sen vi kom, den ståtliga kronhjorten!
Han stod borta i skogskanten i starkt motljus så med solen i ögonen så var det svårt att se nåt överhuvudtaget åt det hållet.
Lugnt stod han där och väntade och spanade… det är brunsttid för kronhjorten.
Även mufflonfåren dök upp.
Vädrar efter en hind, lite bröl blev det också. (Synd på dessa stubbar som var i vägen.)
Osäker på om hinden är en dovhjort eller ung kronhjort, hon ser så liten ut…
Det här är i alla fall en kronhind, vacker!
Stor skillnad i storlek på kronhjort och dovhjort och dom sistnämnda var betydligt fler.
Han var klart kung där, inget stök när han klev fram till matningen, alla lämnade plats.
Även dom skygga hindarna vågade sig till slut fram till matningen…
Hanen hade förstås inte ro att äta när damerna kom…
Han vände sig åt vårat håll en sista gång.
Sen började han dra sig mot skogen igen och grisarna fick fritt fram till maten igen.
Och dom som inte äter fortsätter att stöka och böka…
Ser ju inte så allvarligt ut nu heller.
Men inte helt ense om vem som blev vinnare…
Klockan närmar sig 19 och det sista solljuset försvinner sakta bortom skogen och det är dags för oss att lämna parken efter en sista bild på den ståtliga kronhjorten. Det var den enda hanen vi såg.
Åker för att titta efter lappugglan och den sitter troget vid sitt fält, lika orädd som vanligt och bryr sig inte om bilar som passerar precis bredvid och nu har ryktet börjat sprida sig så fler är där och tittar / fotar.
Nu hör den nåt! Den gör ett ”dyk” och försvinner en stund i grönskan men hinner inte med med kameran och den kommer upp utan byte.
Och inte flyger den åt mitt håll så får fånga den bakifrån i flykten.
På väg hem från ett 30-årskalas får jag syn på det här gänget och räknar till 12 kultingar (kanske fattas ett par på den här bilden), härligt med ljusa sommarkvällar då det fortfarande går att fota 22-tiden!
Har turen att få se lappugglan igen på samma ställe som sist, hinner få ett par somriga bilder med åskan mullrandes i bakgrunden och strax efter bryter det ut i full styrka med ösregn och ugglan är väck.
En halvvuxen harunge har bosatt sig på gården, den har flyttat in på hönornas ”tomt” som är inhägnat med Gunnebo stängsel.
I natt hade vi dock grinden öppen så den skulle kunna springa iväg till skogs men i morse när jag släppt ut hönsen och stängt satt den utanför grinden och ville helt klart in…
Finns gott om man därinne och vildvuxet gräs där den lätt kan hålla sig gömd så vi ser inte till den så ofta och den är nog ganska säker för räven.
Har aldrig lyckats med särskilt bra bilder på harar då dom i regel är väldigt skygga på landsbygden där dom inte blir så vana vid folk.
Men nu kunde jag passa på att smyga fram försiktigt då den väntade tålmodigt vid staketet in till tryggheten.
Sluta fota nu och släpp in mig… jaja den fick komma in på hönornas gård.
På kvällen hörde jag ett ovanligt intensivt kvittrande från hustaket och tittade upp…
Sädesärlorna boar alltid under taknocken och nu är det visst dags för ungarna att lämna boet. Fem stycken så många munnar att mätta!
Det gäller att gapa störst och vara först!
Blåser ganska friskt så otroligt att dom små håller sig kvar utan att blåsa ner!
Tror det är den femte ungen som man ser lite suddigt liggande under takstegen i bild 1 & 2 som inte är med på bilderna här.
Bara fyra ungar på bild här också så kanske den femte inte riktigt hängde med eller också missade jag den bara med kameran, svårt att stå på marken och fota uppåt utan stativ.
Här har dom hoppat över nocken till andra sidan men tror inte dom flugit ner än, får se imorgon om dom syns till…
En kvällstur till Hedlandets naturreservat men lappugglan syns inte till idag men på nästan samma ställe fotar jag det här rådjuret som precis som ugglan har ett skadat öga, dock döljs det av gräset här.
Tar en kvällspromenad med Celine i Hedlandets naturreservat och har turen att få se lappugglan som det rapporterats om i vår lokala fb-grupp senaste dagarna.
En av världens största ugglor med ett vingspann på 135-160 cm.
Förekommer / häckar vanligtvis längre norrut (som längst söderut norra Västmanland) så extra roligt att få se den här!
Väldigt orädd, den vred bara på huvudet och kollade när jag gick förbi på vägen.
Tyvärr ser jag att enat ögat är skadat, hoppas den klarar sig bra ändå.
Vi tog bilarna till utgångspunkten, här är vi snart redo.
Vi fick två alternativa vägar, vandra över Näsfjället eller gå nedanför. Vi valde att gå den lite längre varianten. Här liten vätskepaus på väg mot toppen, Celine softar lite på rygg…
Vandringen fortsätter uppåt men lite flackare sista biten, behagligt väder med 18-20 grader och fläktar skönt. Här ses schäfern Bea och finska lapphunden Zoey.
Uppe på toppen. Det är Sälens nordligaste fjäll med högsta toppen på 904 meter.
Ikaros ville poser på stenröset så husse fick ta en bild.
Celine kunde ju inte vara sämre och ställde också upp på en poseringsbild.
Dags att börja vandringen ned på andra sidan, Bea med husse tar täten.
Franska vattenhunden Ikaros med husse.
Fanns ingen markerad led ner och vi hade ingen guide med men det var inte speciellt långt och vi hade fått en instruktion om riktningen där vi skulle möta dom andra.
Nere vid raststugan där dom andra väntade in oss och det blev en stunds fika och vila.
Omväxlande med berg och djupa dalar. Zoey och Celine sida vid sida.
Till att börja med gick Celine runt blötområdena men till slut gjorde hon som dom stora hundarna och vadade rakt igenom, vid ett tillfälle dök hon helt då det var djupt…
Torrare mark, här blev Celine lite irriterad på alla myror på stigen.
Vackra vyer!
Zorro med sin familj.
Blött igen…
Sista biten hem tog jag Trax då hans matte åkte med bilen efter lunchstoppet, men hallå vovvarna där vill inte jag gå!
Bro över en bäck med friskt och härligt vatten.
Jag tror Trax gillade sin nya kompis av lite annan modell än han är van vid 😉
Ja, jag fick också en blick ibland…
Ca 13,5 km och många timmar ute idag och det märktes på hundarna att dom var betydligt tröttare idag när vi kom hem.