Projekt 365 / 2020

Alldeles lagom kvällsväder med lite sol och lite moln och varken för varmt eller för kallt så tar en cykeltur längs grusvägarna.

En liten nostalgiafton i lillstugan där jag spelar gamla LP-skivor och tänder ett ljus till minne av nära och kära som inte finns med oss längre, många år sen någon gick i dom här skorna…

Inget vilt som dyker upp på dagens skogspromenad så i brist på annat fotar jag lite gräs i det fina kvällsljuset… Men bara några minuter senare kommer en liten fågel flygande och sätter sig fint på en gammal gren, jämför med den jag fotade 3/7 och tror det är en taltrast igen.

Lite stallhäng hos en kompis idag och sen gjorde vi sällskap på en skogspromenad med våra fyrbenta vänner, soligt och fint trots mörka moln som drog ihop till regnskur senare.

Den här puppan har hängt på ett parasoll flera dagar, vet inte vad det är eller vad det ska bli om den nu lever… får fortsätta att ha koll på den, spännande!

Sädesärlaungen som lämnade boet för 2 dagar sen har nu kommet ner från taket och sitter på staketet och väntar på maten, verkar bara vara en unge i år, förra året var det 5 och en månad tidigare.

Idag hade jag svårt att bestämma mig för dagens bild så det får även bli en bild från kvällspromenaden då vi träffade på den här söta ekorren.

Sparar långpromenaden med hundarna till kvällen då det blivit lite svalare, tar med telet och hoppas få se älg och där jag hade förhoppningar att få sen nån stod en ung älgtjur!

Ungefär samma ställe där jag fotade ko med kalv för några veckor sen, undrar om det här kan vara pappan??

Sädesärlorna har varit lite extra aktiva på taket senaste dagarna men inga ungar har synts till, idag hör jag att kvittrandet har tilltagit och går ut och spanar och två sitter på antennen…

Efter en stund får jag syn på en unge under sotarstegen vid taknocken så det var som jag misstänkte dags att lämna boet, ivrigt påhejad av både mamma och pappa!

Hemma med lite in- och utvändig bilvård på schemat idag så nu kan man spegla sig i lacken igen!

Vi lämnade vandrarhemmet tidigt och efter flera timmars vandring där det gick upp och ner hela tiden är det skönt att vila benen en stund vid museigården Långmaren, Mari skriver i gästboken.