Rhino är det engelska ordet för noshörning eller egentligen heter det rhinoceros från grekiska rhino som betyder nos och ceros betyder horn. I tidernas begynnelse fanns det 30 olika arter och idag finns endast 5 kvar varav 2 lever i Afrika och alla är utrotningshotade. Det här är en Black Rhino men namnet har inget med färgen att göra. Det är den mest hotade av dom afrikanska arterna.
Det mer korrekta namnet kanske är spetsnoshörning vilket är mer logiskt och syftar på den lite spetsiga munnen då den helst betar blad och annat från buskar.
White Rhino är större och har fått sin namn av den breda / vida munnen som man uppfattat som vit efter det holländska ordet ”widje” (vid) och därför har nog den andra fått namnet svart som motsats…
Den vita kallas även trubbnoshörningarna och till skillnad mot den svarta betar den gräs. Dom såg vi betydligt fler av och lever mer i flock.
En annan ”lustig” skillnad mellan arterna är att den svarta noshörningen har sin unge efter sig när den springer iväg. Då den håller sig mer bland buskar går mamma först för att säkra så det inte ligger lejon och lurpassar i buskarna. Honan går dessutom ensam med sin unge. Kanske har den redan haft närkontakt med någon av såren att döma??
Den vita har sin unge framför sig, och vem skulle våga ge sig på den här mamman med det enorma hornet?
Det var den minsta ungen vi såg, ca 3 veckor gammal, söt som alla djurungar vi såg!
Några dagar senare såg vi dom igen när ungen diade. Ungen går med sin mamma tills den är ca 3 år.
Här kommer en hel liten familj på promenad i skogen.
Noshörningar ser extremt dåligt men tycker dom har fina och mänskliga ögon! Till skillnad mot vad många tror är i alla fall dom vita fredliga. Dom svarta ska man vara mer vaksam mot.
Snällt står dom i kö för att gå och dricka vatten…
På resan hade vi med bevarandefotograf Tom Svensson som jobbar mot illegal handel med djur, bl.a tjuvjakt på noshörning för hornens skull då det bringar enorma summor pengar, världens högsta kilopris (droger och ädelstenar inräknade) för att användas inom asiatisk medicin eller som knivskaft i andra delar av världen. Och så är det bara samma ämne som i våra naglar och har ingen verkan alls på sjukdomar eller annat!
Allt från Kenya för den här gången, fortsättning följer.
Tar en tur till Hedlandets naturreservat där det ”tjongar” i isen då det är lite kallare idag, visserligen bara -1 men känns betydligt kyligare och även kommit lite pudersnö under natten.
Lite kyliga vindar men ändå en skön dag då solen värmer, fåglarna kvittrar lite extra så dom börjar nog få vårkänslor.
Går en lång skogspromenad, trots att det varit milt och töväder senaste veckan är det fortfarande ganska isigt och knöligt på skogsvägarna så det gäller att hålla tungan rätt i mun…
Slut på tre veckors ledighet och på väg till kvällspass på jobbet, har lite tid till godo så stannar och tar dagens bild vid Kvicksundsbron på gränsen mellan Sörmland och Västmanland.
Ganska grått och trist ute men man har ju inte roligare än man gör sig… tar med en boll till Celine att kasta och gömma på promenaden och en kristasllboll till mig för lite fotolek.
Kan inte minnas att jag tidigare fått en helsvart tupp och länge var jag osäker på om det verkligen var en tupp… Bestämmer mig för att behålla honom då det är dags att gallra bort dom sista ungtupparna.
Har ett par ärenden i stan så vi passar på att gå en promenad i Kronskogen och får sällskap av 9-åriga Loke och hans matte vilka vi har träffat en gång tidigare.
Lite posering och balansering på stenar och stockar.
Milt, grått och slaskigt så inte lätt att hitta motiv som inspirerar till en bild…. men fastnar för dom ljusa grenarna som bryter av mot skogens dova färger.
