Noshörningarna

Rhino är det engelska ordet för noshörning eller egentligen heter det rhinoceros från grekiska rhino som betyder nos och ceros betyder horn. I tidernas begynnelse fanns det 30 olika arter och idag finns endast 5 kvar varav 2 lever i Afrika och alla är utrotningshotade. Det här är en Black Rhino men namnet har inget med färgen att göra. Det är den mest hotade av dom afrikanska arterna.

Det mer korrekta namnet kanske är spetsnoshörning vilket är mer logiskt och syftar på den lite spetsiga munnen då den helst betar blad och annat från buskar.

White Rhino är större och har fått sin namn av den breda / vida munnen som man uppfattat som vit efter det holländska ordet ”widje” (vid) och därför har nog den andra fått namnet svart som motsats…

Den vita kallas även trubbnoshörningarna och till skillnad mot den svarta betar den gräs. Dom såg vi betydligt fler av och lever mer i flock.

En annan ”lustig” skillnad mellan arterna är att den svarta noshörningen har sin unge efter sig när den springer iväg. Då den håller sig mer bland buskar går mamma först för att säkra så det inte ligger lejon och lurpassar i buskarna. Honan går dessutom ensam med sin unge. Kanske har den redan haft närkontakt med någon av såren att döma??

Den vita har sin unge framför sig, och vem skulle våga ge sig på den här mamman med det enorma hornet?

Det var den minsta ungen vi såg, ca 3 veckor gammal, söt som alla djurungar vi såg!

Några dagar senare såg vi dom igen när ungen diade. Ungen går med sin mamma tills den är ca 3 år.

Här kommer en hel liten familj på promenad i skogen.

Noshörningar ser extremt dåligt men tycker dom har fina och mänskliga ögon! Till skillnad mot vad många tror är i alla fall dom vita fredliga. Dom svarta ska man vara mer vaksam mot.

Snällt står dom i kö för att gå och dricka vatten…

På resan hade vi med bevarandefotograf Tom Svensson som jobbar mot illegal handel med djur, bl.a tjuvjakt på noshörning för hornens skull då det bringar enorma summor pengar, världens högsta kilopris (droger och ädelstenar inräknade) för att användas inom asiatisk medicin eller som knivskaft i andra delar av världen. Och så är det bara samma ämne som i våra naglar och har ingen verkan alls på sjukdomar eller annat!

Allt från Kenya för den här gången, fortsättning följer.

Rhino Watch lodge

Till slut var vi framme vid vårt nya boende och vi blev mottagna med varma, våta tvättlappar som doftade eukalyptus att tvätta av resdammet. Fint på området!

Min reskompis och jag hade turen att få det största tältet.

Wow! Väldigt fint och lyxigt med varsitt sovrum.

Stort vardagsrum.

Ok, ni får titta in på toaletten också, det fanns både el och rinnande vatten.

Duschen och självklart även varmvatten.

Min reskompis Carin kommer ”hem”.

Trappen upp till tältet som hette Batian.

Batian är en bergstopp 4876 m över havet vid Mount Kenya vars högsta punkt är 5199 m över havet (1 km väster om Batian).

Vi serverades god buffé varje dag till både lunch och middag.

Inga djur i det här inlägget men det kommer mera….

Vi lämnar Samburu

Efter två nätter på lodgen i Samburu och åker vi mot vårat nya boende… Nej, det blev inte det här hotellet utan vi ska bo i tält….

Vi passerar ekvatorn som ligger vid Nanyuki, en stad med ca 100 000 invånare, alltså lika stort som Eskilstuna.

Halvvägs stannar vi för lunch på Karibu Trout-Tree Restaurant. Medans maten tillagas kan vi gå ut i ”trädgården” och fota Colobus aporna.

Högt upp i ett träd men dom kom även så nära att man kunde fota med vidvinkel om man hade det på kameran…

Hona med en liten unge som såg ut som ett litet lamm med vit krullig päls 😉

Fantastiskt söt!

Diar.

På restaurangen fanns även en klipphyrax som bodde i ett ihåligt träd mitt på ”altanen” så vi kröp runt bland stolar och bord för att fota…

Tro´t eller ej men rent genetiskt är det elefantens närmaste släkting!

Den ville inte komma fram och visa sig helt men enligt wikipedia är den 40-58 cm och ingen svans, sen var maten klar och dags att sätta sig till bords innan vi fortsatte mot vårt mål, fortsättning följer.

Aporna runt lodgen

På lodgen i Samburo blev vi varnade för babianerna som kan vara farliga. Dörrarna skulle alltid hållas låsta, även när vi var inne på rummet då dom kunde öppna och komma in för att leta efter nåt ätbart.

Dom söta gröna markattorna däremot behövde man inte vara rädd för.

Fick dom nåt gott kunde dom komma riktigt nära…

Möjligen fick man vara lite försiktigt med pappa markatta som kunde bli för närgången i jakten på nåt gott, han var inte blyg och visade gärna upp sig vilket hanarna gör för att markera sin status i gruppen.

Minstingen i familjen blir ompysslad.

Bedårande söt!

Som en liten gubbe 😉

Det var allt för den här gången.

Gepard

”Larmet” gick över komradion i jeeparna att någon sett en gepard och det blev bråttom och våran guide körde så fort det gick på dom extremt skumpiga vägarna över savannen. Där bakom trädet ska den vara… det är en gåta hur guiderna kunde hitta och få syn på djuren!? Vi stirrade och letade länge och väl utan att se nåt…

Till slut skymtade man ett huvud…

Justerar skärpan lite…

Wow, den börjar röra på sig…. det är få förunnat att få se en gepard i det vilda då det inte finns så många kvar, ca 7000 i vilt tillstånd.
Under senaste istiden blev dom nästan utplånade och har även dresserats av människan och använts som jaktkatter.

Den kliver fram så vi får njuta av den i den vackra omgivningen, perfekt färgmatchning!

Håller koll på sina domäner, ett gepardrevir är ca 100-150 km².

Dags att dra vidare.

Så låång och smidig, världens snabbaste däggdjur som kommer upp i över 100km/h.

Några minuter senare började solen gå ner (det går fort nära ekvatorn) och dags för oss att åka tillbaka för kvällsmat på lodgen.

Leoparder

Leoparder ligger oftast uppe i nåt träd och vilar på dagarna och är väl kamouflerade så det är inte helt lätt att hitta dom…

Nattens jakt ser ut att ha varit lyckad och frukosten i säkert förvar uppe i trädet.

På väg ner med bytet men hon ändrade sig sen…

Fortsätter ner utan bytet.

I det täta buskaget nedanför trädet hade hon sina två ungar, det gäller att hålla dom väl gömda för lejon, annars är det kört för dom.

Solen börjar gå upp och hon klättrar upp i trädet igen och poserar i det fina morgonljuset.

Suck, ska dom där jeeparna aldrig åka… jo, vi lämnade henne i fred sen.

Nästa morgon visade ungarna upp sig lite mer.

Inte nog med det, lite längre bort samma morgon var en annan leopardhona ute på vandring med sina två ungar.

På väg upp mot berget men när dom kom till första klippan blev det en liten paus och tvättning av dom små.

Lite mys och vila.

Tvätta undersidan också.

Den andra ungen var lite efter men har kommit i kapp.

Lite bus också så ungarna var nog inte så trötta så efter en kort stund vandrade dom vidare uppåt och vi återvände till lodgen för lite frukost.

Elefanter

I Samburu såg vi mängder med elefanter… och det blev mängder med bilder på dom så kommer nog fler framöver.

Frågade man guiderna hur mycket elefanter som fanns där fick man svaret ”to much” men sen 20-talet har antalet minskat från ett par miljoner till 45 000-70 000 i Afrika.

Intressant att studera deras teknik att riva av gräs med snabeln och stoppa in i munnen. Den afrikanska elefanten har som två ”fingrar” i slutet av snabeln men den asiatiska har bara en.

Visst ser den ut att njuta!

En vuxen elefant äter 130-180 kg mat om dagen!

En nyfödd elefantunge har inte mycket styrka i snabeln och det tar flera månader innan den har full kontroll över den. Några grässtrån blev det i alla fall 😉

Men övning ger färdighet 😉

Nog med elefanter för den här gången.

Söta rumpor.

Giraffer

Trots att djuren är vilda och i det fria är dom flesta väldigt orädda och det går att komma nära med safarijeeparna

Det finns olika arter, här är det nätgiraff som finns i norra och östra Kenya. Favoritfödan är löv från acasiaträden.

Frågan är hur dom kan beta bland dom långa och stenhårda långa taggarna? Lägg märke till den lille fripassageraren på huvet…

Stickigt?

Rödnäbbad oxhackare, det såg vi gott om på alla djur, praktiskt för alla parter när dom sitter där och pickar i sig småkryp.

Där flyger den iväg.

Giraffen vandrar vidare…