Nynäs runt på Sörmlandsleden – dag 2

Stugan hade inte så mycket att erbjuda och trötta efter en dags vandring blev det tidig kväll och dagen därpå tidig uppstigning. Frukosten blev inte riktigt som tänkt då vi inte kände för att starta kaminen som var det enda alternativet till att värma nåt och det som skulle hållas kallt fick vi förvara ute på natten. Kl 8 hade vi redan packat ihop och var redo för nästa halva av rundslingan. Miss i beräkningen var att man skulle checka ut vid vandrarhemmet 2,5 km bort och dagens vandring var planerad åt andra hållet så kändes ju liite onödigt att gå en halvmil extra… nåja, vi löste det på annat sätt…

Stugan i sin helhet… mysigt om man inte har för höga krav och utedass var det som gällde, men helt ok för oss.

Hundarna startklara för dagens vandring.

Stugan sett från vägen, inga fönster åt det hållet.

Första biten av sörmlandsleden från stugan i riktning mot Sandvik går på vägen, vi gjorde misstaget att börja gå åt fel håll upp i skogen men kom på det ganska snart så det blev nog bara nån kilometer extra. Sen fick vi passera genom en stor skogshage där det kunde gå betande djur men vi såg inte till några. Dom här fåren var i en annan hage utmed vägen som vi inte behövde gå in i.

Bitvis gick vi utmed sjön och skrämde upp ett gäng skarvar. Lite lätt regn på morgonen.

Vi har passerat Sandviks lilla camping och badplats i varierande terräng, delvist kuperat och här genom gammal beteshage.

Högt gräs så hundarna försvann nästan… men Mari visar vägen.

Efter beteshagarna kom vi till en källa med gott vatten, 3 km norr om Sandvik.

Sen blev det väldigt kuperat genom skog, mycket upp och ner som kändes i benen…

En liten mikropaus då vi skriver in oss i gästboken mitt i skogen.

Här kommer jag, den tunna jackan åkte på när det kom lite duggregn men blev svettigt så den åkte snart av. Foto: Mari Lidström

Äntligen har vi kommit till Långmarens museigård, rejält trötta då vi varit ute nästan 5 timmar.

Här blir det kisspaus, det fina utedasset måste också förevigas!

Det fanns två hål, men vi nöjde oss med att gå in en i taget 😉

Nog minns man även utedass från barndomens tid…

Gammeldags höhässja och fin gärdesgård.

Här kunde vi fylla på vatten, det gick åt då det började bli varmt, skönt att skölja av ansiktet med kallt vatten också.

Inne i stugan var det mycket gamla fina föremål!

Även här blev det nån rad i gästboken innan det var dags att fortsätta sista biten som tog ca 1½ timme, så det blev 7 timmar även idag med pauser inräknade.

Nynäs runt på Sörmlandsleden – dag 1

Lagom väder, mestadels sol men inte alltför varmt, då jag och en kompis bestämmer oss för att vandra Nynäs runt på Sörmlandsleden, en slinga på ca 3 mil. Vi parkerade bilen vid Karlfors kvarn.

Vi fotar båda två så vi har så klart kamerorna med oss, vi kommer bara en liten bit så hittar vi våra första fotoobjekt, vackra blå jungfrusländor.

Vid sjön Björken finns en häll av urkalksten med vittrade skålgropar, många vattenskålar tyckte hundarna… (Mobilbild liksom flera av bilderna då jag hade tele på kameran så det var svårt att få några bilder på nära håll med den.)

Där hittade vi också en fin plats för rast och lite lunch.

Nu tycker hundarna det är dags att fortsätta! Vi har ju faktiskt bara gått 1½ timme än så länge…

Här fastnade även jag på bild. Foto: Mari Lidström

Utsikten ner mot sjön när vi hade gått en liten bit.

Hm, inga vildsvin i spat idag… och tur var väl det!

Vi vandrar vidare genom skog.

Och här kommer jag och hundarna. Foto: Mari Lidström

Vacker grönska av klöver på marken. Rättelse: harsyra ska det vara och inget annat….

Utsikt över Rundbosjön när vi börjar närma oss Nynäs slott.

Lite brant nerför så här fanns ett rep man fick ta stöd av för att komma ner, hundarna hade egna linor kopplade till mig så dom kom ner utan problem.

Ännu en vy strax innan slottet.

Nu är vi nära…

Framme vid slottet, vi ska bara ner en bit till…

Vandrarhemmet vid slottet där vi bokat boende… eller rättare sagt var inte hundar tillåtna på själva vandrarhemmet så vi fick bo i fiskarstugan dit det visade sig att det var 2,5 km vilket vi inte riktigt hade räknat med. En del av vår mat hade vi lämnat här då det inte fanns kyl i vår stuga så vi tog en sista rast med lite kvällsmat och sen fick vi gå en bit till men valde vägen då biten på sörmlandsleden hade blivit ännu längre.

Vägen dit kantas delvis av cikoria, även kallad vägvårda, så vackert!

Ett rådjur som försöker passera vägen får syn på oss och vänder snabbt åt andra hållet.

Andra små blommor i dikeskanten som jag är osäker på… några små violer kanske?? PS: Har nu fått lära mig att blomman heter Natt och dag (eller Lundkovall)

Ett par andra rådjur som jagade runt som tokar… en bock efter en hind men såg inte direkt kärleksfullt ut, utan hinden gjorde allt för att undkomma, ser ut som hon har en lång skråma på skulderbladet men är ju ingen färsk skada i alla fall. Det blev kvällens sista bild och strax efter 19.30 var vi framme vid stugan, ganska så precis 7 timmar efter start.

Stugan saknade el och hade endast en vattenkran med kallvatten utanför så istället för den efterlängtade duschen efter en dags svettig vandring var det bara att slänga av sig kläderna och hoppa i sjön (eller huttrande kliva ner för en slipprig stege) och tvätta av sig i bara mässingen, bildbevis saknas 😉 så den här bilder är tagen morgonen efter.

Fortsättning dag 2 följer…

Orrspel i Hällefors

Tillsammans med en fotokompis tog vi en tur till en myr i Hällefors där orrarna har sin spelplats. Mari inspekterar kojan där vi ska tillbringa natten…man får inte vara bekväm av sig om man ska vara naturfotograf 😉 För att få plats fick vi släppa ut lite luft i ena luftmadrassen så vi kunde pressa in dom bredvid varandra, ordentligt med kläder och varma sovsäckar så kunde man i alla fall slumra till lite.

Men innan det var dags att krypa in i kojan utforskade vi omgivningarna lite då det var en fantastisk fin kväll, små knotiga myrtallar i solnedgången.

Men inte helt lätt att gå runt på en myr… man får se sig för så man inte trampar ner i svarta bottenlösa hål och även där det var skapligt torrt var växtligheten som mjuka kuddar så det var tungt att gå.

Det fanns flera små tjärn som låg spegelblanka.

Ett par svanar flög iväg men kniporna höll sig kvar borta i skogskanten.

Kanadagåshanen håller utkik och man kunde ana hans hona som låg på ägg på en liten ö mitt i tjärnen.

Redan vid 22-tiden på kvällen hörde vi en orre spela en stund och sen drog dom igång vid 4-tiden så då var det dags att kliva upp och börja möblera om i kojan så vi skulle komma åt att sitta vid fotogluggarna. Men det dröjde till 5-tiden innan det började bli lite ljusare så man kunde fota men orrarna ville inte komma till framsidan så lyckades nätt och jämt vinkla kameran åt sidan och få med en längst ner i hörnet på första bilden nedan. Orrspelet är inga våldsamma stridigheter utan det går lugnt och sansat till att bara visa upp sig och mäta vem som är ståtligast och vem som spelar vackrast, ett väldigt speciellt ljud. Bilderna får tala för sig själva allteftersom morgonen gryr.

Några fler bilder finns i fotogalleriet / vilda fåglar som du hittar i menyn ovan och även från ett tidigare orrspel för ett par år sen om man bläddrar vidare bland bilderna.

Kosta safaripark – del 3

Tredje och det här får bli sista blogginlägget med bilder från safariparken.
Som sagt, grisar fanns det gott om och dom småtjafsade med varandra mest hela tiden…

Var nog inte så allvarligt utan lät nog värre en det var.

Man ser att det var nog unga grisar som bråkade, jämför med bjässen i bakgrunden som står i mattråget.

Även visenterna gick fram och åt av vad som nu bjöds, den stora grisen går emellan dom stökiga ungdomarna.

Till slut tröttnade visenterna på bristen av matro och dundrade mot grisarna så dom skingrades och dammet yrde.

Grym blick från Ferdinand som vi kallade bjässen…

Mitt i stöket höll jag på att missa det jag hade spanat efter ända sen vi kom, den ståtliga kronhjorten!

Han stod borta i skogskanten i starkt motljus så med solen i ögonen så var det svårt att se nåt överhuvudtaget åt det hållet.

Lugnt stod han där och väntade och spanade… det är brunsttid för kronhjorten.

Även mufflonfåren dök upp.

Vädrar efter en hind, lite bröl blev det också. (Synd på dessa stubbar som var i vägen.)

Osäker på om hinden är en dovhjort eller ung kronhjort, hon ser så liten ut…

Det här är i alla fall en kronhind, vacker!

Stor skillnad i storlek på kronhjort och dovhjort och dom sistnämnda var betydligt fler.

Han var klart kung där, inget stök när han klev fram till matningen, alla lämnade plats.

Även dom skygga hindarna vågade sig till slut fram till matningen…

Hanen hade förstås inte ro att äta när damerna kom…

Han vände sig åt vårat håll en sista gång.

Sen började han dra sig mot skogen igen och grisarna fick fritt fram till maten igen.

Och dom som inte äter fortsätter att stöka och böka…

Ser ju inte så allvarligt ut nu heller.

Men inte helt ense om vem som blev vinnare…

Klockan närmar sig 19 och det sista solljuset försvinner sakta bortom skogen och det är dags för oss att lämna parken efter en sista bild på den ståtliga kronhjorten. Det var den enda hanen vi såg.

Kosta safaripark – del 2

Tillbaka i eftermiddagsljuset och återigen var vi dom enda besökarna i parken och inget problem att hitta visenterna som låg och vilade i kvällssolen.

Visent kallas även europeisk bison, något mindre än den amerikanska.

Dom vilda visenterna blev utrotade på 20-talet så alla som lever nu är avkommor till dom som då fanns i djurparkerna och har åter planterats ut i naturen.

Då fanns totalt 54 kvar i djurparkerna varav 12 är dom som fört sina gener vidare. Här i parken fanns 5 vad vi kunde se.

Nog om visenterna här kommer lite smågrisar också.

Jo, det fanns mycket vildsvin i parken!

Kanske inte så kul med stora bestånd som det är numera i skogarna överallt men tyckte nog ändå den var ganska söt och ser snäll ut.

Det kom fler och fler…

Dubbeltryne?

Ännu fler…

Söta smånassar 😉

Stor nasse!

Grismöte.

Och ännu en… 😉

Sugga med smått.

Matdags.

Vänta på mig mamma!

Fler som har bråttom till maten.

Namnam.

En ovanligt färgad kulting som stack ut från mängden.

Kliar skönt, lugnt och fridfullt där alla samsades… eller kanske inte hela tiden, fortsättning följer då det hettar till lite!

Kosta safaripark – del 1

Några bilder från ett besök i Kosta safaripark slutet på September.
Entrén till parken är obemannad så här års och vi köpte vår biljett i lågprisvaruhuset och sen var det bara att dra biljetten i kortläsare men det funkade inte… Frustrerande då jag kunde se visenterna passera över vägen där inne! Skyndade mig att ta en bild genom grinden om man inte skulle få syn på dom igen.

Äntligen kom vi in efter ett telefonsamtal och en kille på fyrhjuling, tror vi var dom enda besökarna. Visenterna hade försvunnit in i skogen men fanns ju lite andra djur också, bl.a. mufflonfår.

Magnifika horn!

Men visst var visenterna kvar och kikade fram i skogen! Inget man direkt vill möta ute men finns inga viltlevande i norden. Vilda bestånd finns i Polen, Ukraina, Litauen, Ryssland, Rumänien, Slovakien och Vitryssland.

Försökte fånga dom på bild så gott det gick bland träden. I det vilda lever dom vanligen i låglänta områden.

Så där jag, nu visade den upp sig helt och hållet.

Man åker alltså egen bil och när vi hade åkt ett varv runt hela parken träffade vi på dom igen.

Lillkillen i gänget. Hanarna väger ca 28 kg när dom föds och den här är kanske ett år och då väger dom i snitt 190 kg.

Och här kommer pappa visent, en biffig typ! En vuxen hane väger ca 500kg.

Han gillade att fälla små träd, knäcktes som tändstickor…

Här lyssnar han nog på mig som försökte med ett ”hopp” genom bilfönstret 😉 men nä, han röjde bara upp med hornen och gick under. Men enligt wikipedia ska dom kunna hoppa över ett 2 meter högt staket…

Ja, det var inte bara visenter, gott om dovhjort också.

Några timmar senare åkte vi tillbaka för att förhoppningsvis få lite finare kvällsljus, den första som då visade sig var det här söta kidet. Fortsättning följer.

Kyrkö mosse bilkyrkogård

Höstsemester och en tur till Småland där vi bl.a. besökte den berömda bilkyrkogården ”Åkes bilskrot” som drevs från 40-talet till slutet av 80-talet. Numera turistattraktion och skyddad för sitt kulturella värde som veterankrossanläggning. Inte mycket kvar av en del bilar och naturen tar över mer och mer.  Ingen text till bilderna utan dom får tala för sig själv…

Lotta & Celine i fotostudion

Vill ha lite bilder på Lotta i studion vilket förstås är första gången för henne och Celine som är van sen tidigare var självklart med.

Ingen rädsla eller tvekan från Lotta att agera på den svarta bakgrunden framför blixtarna, bara skojigt med bus men inte lätt att fånga dom på bild då…

Lite mer ordning, Celine är med som stöd och kollar att allt går rätt till som vanligt.

Jag kan faktiskt vara själv också! Pluttig underläpp 😉

Duktig flicka får posera med tvättbjörnen.

Heter man Lotta får man vara i en potta…hm  😉

Nu kommer vi till bildidén jag hade, husse håller.

Tanken är en sovande valp… men Lotta är nyfiken och vill titta vad matte gör.

Till slut somnar hon gott och jag får några bilder som jag ville ha.

Samma sak med Celine var liksom inte lika lätt, hehe…

Händer mycket i naturen nu!

Dagens naturbilder får ett eget blogginlägg då det blir så mycket bilder så jag knappt hinner med… gäller att alltid ha kameran redo då det dyker upp motiv hela tiden!

En halvvuxen harunge har bosatt sig på gården, den har flyttat in på hönornas ”tomt” som är inhägnat med Gunnebo stängsel.

I natt hade vi dock grinden öppen så den skulle kunna springa iväg till skogs men i morse när jag släppt ut hönsen och stängt satt den utanför grinden och ville helt klart in…

Finns gott om man därinne och vildvuxet gräs där den lätt kan hålla sig gömd så vi ser inte till den så ofta och den är nog ganska säker för räven.

Har aldrig lyckats med särskilt bra bilder på harar då dom i regel är väldigt skygga på landsbygden där dom inte blir så vana vid folk.

Men nu kunde jag passa på att smyga fram försiktigt då den väntade tålmodigt vid staketet in till tryggheten.

Sluta fota nu och släpp in mig… jaja den fick komma in på hönornas gård.

På kvällen hörde jag ett ovanligt intensivt kvittrande från hustaket och tittade upp…

Sädesärlorna boar alltid under taknocken och nu är det visst dags för ungarna att lämna boet. Fem stycken så många munnar att mätta!

Det gäller att gapa störst och vara först!

Blåser ganska friskt så otroligt att dom små håller sig kvar utan att blåsa ner!

Tror det är den femte ungen som man ser lite suddigt liggande under takstegen i bild 1 & 2 som inte är med på bilderna här.

Bara fyra ungar på bild här också så kanske den femte inte riktigt hängde med eller också missade jag den bara med kameran, svårt att stå på marken och fota uppåt utan stativ.

Här har dom hoppat över nocken till andra sidan men tror inte dom flugit ner än, får se imorgon om dom syns till…

Lotta kan visst brotta ner Celine

Det blir förstås mycket hundbilder nu med en valp i huset så istället för att lägga allt under ”dagens bild” får dom hamna under en egen kategori med hundbilder här i bloggen.
Som sin namne Lotta på Bråkmakargatan som kan både det ena och det andra alldeles själv kan Lotta också en hel del…
Lotta är riktig söt och go, Celine gillar henne skarpt!

Men Lotta kan också vara lite bitsk…

Lotta är allt lite full i sjutton!

Lotta tar nacktag på Celine.

Och så ett lite nyp i kinden igen… Celine har en ängels tålamod!

Hopp och lek!

Hm, Celine är inte den som brukar ligga underst i lek men nu blir hon nerbrottad av Lotta…

Hjälp mig matte, ett litet monster!

Ajaj…

Lotta kämpar på…

Nu får du ge dig tycker Celine…

Kom igen då din lilla skrutt…

Jag tycker om dig också fast du är lite busig…