Sirpa

Aberdare Nationalpark

av

En dag styrde vi kosan mot en högt belägen nationalpark där målet inte i första hand var att fota djur utan mer natur och vattenfall. Här ser vi ett övergivet trähotell byggt av britterna på 40-talet. Tyvärr kunde man inte annat än se det på håll från en utkiksplats då man inte kunde lämna bilarna för det fanns bufflar i området.

Colobusapor högt upp i ett träd som vi även fotat på betydligt närmare håll vid ett tidigare tillfälle.

En platå där det var lite öppet och vi kunde kliva ut och titta på utsikten om vi höll avstånd till buskagen med tanke på bufflarna…

Vi fortsätter uppåt på slingrande bergsvägar omgivna av bergskog med mycket skägglav på träden på över 3000 meters höjd.

Här kom vi fram till det första vattenfallet Chania där man kunde gå ur bilarna utan fara för vilda djur.

Nere vid vattenfallet, det var mödosamt att gå upp sen då den tunna luften gjorde att man blev lätt andfådd.

Nästa vackra vattenfall vi stannade vid för att fota.

Man kunde gå in en bit bakom det vattenfallet där det var nästan som en grotta.

Dags för medhavd lunch ute i det fria, smakade gott!

Där vi satt kom en nyfiken bushbock, otroligt att djur som trots allt är vilda kommer så nära!

Honan var också nyfiken och tittade in i kameran 😉

På väg ner från berget fick vi syn på några sykesapor, även kallad vitstrupad apa / markatta. Det var inte lätt att få bra bilder på dom bland bambusnår.

Nästa fotostopp blev när vi fick syn på ett par fläckiga hyenor, två vildsvin och två krontranor på ett litet fält.

Hyenorna höll noga koll på svinen som jagade iväg dom om dom kom för nära, dom betarna är inte att leka med även om hyenor är tuffa jägare med starka käkar.

Antiloper

av

Vi såg en hel del olika sorts antiloper varav dom vackra impalorna nog var dom vi såg mest av, honorna lever ihop flockvis med sina ungar.

På den första lodgen vi bodde kom killarna som jobbade där och hämtade oss med orden ”kudu, kudu”. Jag hade ingen aning om vad det var men greppade kameran och följde med… In på området hade det kommit två stora kuduantiloper som vanligtvis inte brukar visa sig där. Den har 5-10 lodräta vita linjer på sidorna och hanen kan väga över 300 kg.

Inte nog med det att vi hade turen att få se dom lite ovanliga djuren, dom hade en liten kalv också som inte var många veckor gammal. Kudun är inte särskilt uthållig att springa ifrån rovdjur så det var nog ett smart drag att hålla till vid lodgen med sin unge.

Grymt söt (har jag väl skrivit om typ alla ungar…??) med sina extremt stora öron.

Den minsta av antiloperna är dik-dik som inte är mer än ca 45 cm hög och väger runt 7 kg.

Pyttesmå horn som bara är några centimeter långa och väldigt stora ögon, väldigt söt den också!

Och pytteliten mun…

En morgon då vi var på väg ”hem” för frukost mötte vi en flock oryx, hanarna kan väga över 200 kg.

Både honan och hanen har horn som kan bli 60-150 cm långa och används för att försvara sig mot rovdjur.

Vattenbock såg ganska många av, det finns olika arter och det här är en elipsvattenbock. Honan har inga horn.

Hanen har horn och kan väga upp till 270 kg.

Vattenbockhonor och några impalahanar och här ser man att det är lite storleksskillnad, impalorna väger på sin höjd 60 kg.

Den största av dom alla är Elandantilopen med en kroppslängd upp till 3,5 meter, en mankhöjd upp till 1,8 meter och en vikt mellan 400 och 1000 kilogram!

Bild 058: Onsdag 27 Februari Kl 12:09

av

Inte riktigt lika fint vårväder idag som igår men hittar ändå nya vårtecken, en krokus som tittar upp under granriset i rabatten.

En snödroppe har varit med som dagens bild tidigare men tycker det var så fint med ett helt gäng utslagna så kunde inte låta bli att fota dom så dom får vara med som ”bonusbild” idag.

Afrikansk buffel, en av the Big 5

av

Buffeln lever i stora flockar och räknas till dom djur som är farligast för människan men det är oftast ensamma eller skadade djur som går till anfall då de känner sig hotade. Men så länge man sitter i bilen är det ingen fara.

Vi såg inga kalvar men dom ska ha päls som blir allt glesare ju äldre dom blir och gamla bufflar är nästan nakna. Oxhackarna hjälper till att plocka fästingar och andra småkryp.

Det finns rödnäbbad och gulnäbbad oxhackare, antar att det här är röd?

En oxhackare här har ingen färg på näbben alls så antar att det är en ungfågel.

En oxhackare i örat också…

Serverat smörgåsbord till fåglarna och bufflarna var nog glada att bli av med lite fästingar…

Både tjurar och kor har horn och dom växer hela livet.

Bufflarna räknas till ”The Big Five” som var en av dom svåraste att jaga under storviltsjakt. Numera används uttrycket även under safari och vi fick se alla som ingår i ”The Big Five” och dom andra har jag visat tidigare här i bloggen men samlar ihop dom här för att se vilka som ingår:

Elefanten räknas förstås till storvilt.

Och givetvis även noshörningen.

Men storleken har ingen betydelse för att ingå i ”The Big Five”, även leoparden räknas dit.

Och dom majestätiska lejonen ingår också i gruppen storvilt.

På liv och död

av

Även om vi såg mycket lejon och dom verkade leva gott med god tillgång på mat så har dom minskat kraftigt pga. av människan men även sjukdomar.

Här fick vi syn på en lejonhona bland buskarna där hon låg och tryckte med sikte på en flock impalor, spännande då hon kröp ihop beredd till språng om dom kom närmare…

Dom intet ont anande impalorna… lejonet väntar tills avståndet är 30 meter eller mindre och kan då ta språng upp till 6 meter. Tyvärr fick vi inte se nån jakt då impalorna började dra sig åt andra hållet och lejonet insåg att chansen gått förlorad.

Bland det första vi såg när vi åkte in i den andra nationalparken i Solio var det här torra kadavret, bara skinn och ben kvar och innanmätet uppätet av lejonen.

Här har dom haft en lyckad jakt under natten och fått en buffel. Hanarna har nog redan ätit och sen är det honornas tur.

Smaskigt!?

Sist är det ungarna tur.

En studie med lejon i fångenskap för många år sen där ungarna fick det bästa köttet men ändå blev svaga och dog, visade att dom inte fick i sig alla näringsämnen dom behövde vilket dom får i sig när dom får äta det sist av det ”sämsta”. Naturen är klok!

Dagen efter när vi åkte tillbaka till samma buffel var där en schakal och åt av resterna. Och titta noga till höger bakom busken…

Schakalen var skygg och stack iväg när vi kom, men örnen satt kvar och vakade över sin mat.

En annan flock med 22-24 lejon avslöjade sig genom att vi såg färska blodiga revben från en trolig buffel, allt annat var uppätet. Mätta lejon gör inte många knop. Ett vuxet djur behöver 5-7 kg kött om dagen men kan sätta i sig upp till 33 kg på en enda måltid.

På sin höjd lyfte dom huvet när vi kom i jeepen, mäktigt att möta alla blickar! I den här flocken fanns det inte mindre än nio unga hanar varav vi ser fem på den här bilden. Dom börjar närma sig könsmognaden och får stanna i flocken tills dom är 2-3 år, här befarar man att det kommer att bli dödliga strider bröderna emellan när dom snart uppnår den åldern…

Som sagt gick det ingen nöd på lejonen, ser sprickfärdig ut!

Men det här var riktigt sorgligt, en väldigt gammal, sjuk och hemskt mager ensam hane som blivit utstött ur flocken. Guiderna trodde han var närmare 20 år men i det vilda blir dom oftast inte äldre än 12-14 år så 16-17 år på den här var nog närmare sanningen. Han var nästan tandlös och kunde inte längre jaga så parkvakterna hade hjälpt honom med lite mat.

Så härjad och sliten och ledsna ögon, när han reste sig såg vi att höfterna var helt slut och han kunde knappt gå och vi grät i bilen… ;-( Några dagar senare fick vi besked att han fått somna in och inte behöver lida mer, skjuten med bedövningspil och sen avlivad med spruta. R.I.P

Men livets gång fortsätter och om 3,5-4 månader föds det nya lejon. Det här kärleksparet hade dragit sig undan den övriga flocken och dom parar sig typ hela tiden i fyra dagar…

Mera lejon

av

Vi såg mycket lejon och kunde följa olika flockar och till skillnad mot förra blogginlägget där solen hunnit gå ner fick vi en kväll med magisk ljus på lejonen. Här var det en flock med två vuxna hanar, troligen bröder.

Honan håller ungarna gömda tills dom är ca 8 veckor, då introduceras dom för den övriga flocken. Hon diar dom tills dom är 6 månader så dom här ungarna är nånstans däremellan 4-5 månader kanske… Honorna i flocken kan även dia varandras ungar.

Imponerande gap! Lejon är det största rovdjuret i Afrika (bara tigern är större bland kattdjuren).

Majestätisk man som är fullt utvecklad vid 4 års ålder på hanarna. En vuxen hane väger ca 200 kg men i fångenskap kan dom väga uppemot 350 kg.

Mamma lejon tycker det är dags att börja röra på sig. Kanske dags för kvällens jakt vilket är honornas jobb.

Ungarna gör sig ingen brådska…

Men en efter en kommer dom upp på bena och följer efter. Ungarna har så söta prickiga ben 😉

Hm, där står en sån där konstig jeep som jag måste gå förbi…

Mamma väntar in sina små, dom börjar vara med vid jakten redan från 3 månaders ålder men först vid 2 års ålder kan dom jaga självständigt.

Jaja, vi kommer!

Hanarna jagar / deltar inte så ofta i jakten men följer ändå med flocken.

Vad glor ni på??

Det är faktiskt mitt revir! Storleken på reviret kan variera mellan 20 och 400 km².

Där försvinner den sista lejonungen och mot skogen dit vi inte kunde följa efter.