Fåglar i Afrika

Det var ingen direkt fokus på att fotografera fåglar under safariturerna men det finns ca 2600 arter i Afrika så en och annan fastnade ändå på bild. Några har redan varit med i tidigare inlägg såsom marabustork, örn och oxhackare bland dom större djuren och fler kommer här.

En av dom första och definitivt största vi såg var en struts som är världens största fågel och kan väga upp mot 150 kg, men hjärnan vägen bara 40 g… Kan inte flyga men springer snabbare än en häst och förmodligen sparkar den hårdare också då den t.o.m kan döda ett lejon med en spark!

Inte fullt lika stor som föregående fågel är Ibisstorken men till skillnad mot strutsens förkrympta vingar har den ett vingspann på över 1,5 meter.

Svarthuvad häger är en afrikansk fågel som inte finns i Europa, annars finns olika arter av hägrar nästan överallt på jorden.

Rödnäbbstoko, finns både sydlig och nordlig men törs inte säga vilka det här är. Hör till familjen näshornsfåglar.

Det finns flera underarter av kungsfiskare men har googlat fram att det här är Gråhuvad kungsfiskare som i huvudsak finns i Afrika.

Samma fågel som ovan, den svarta i förgrunden vet jag inte vad det är…

Den här satt i en buske på savannen men jag har inte lyckats hitta nåt namn på så om någon vet så skriv gärna en kommentar!

Edit: Har fått tips om att det kan vara white-browed coucal eller vitbrynad sporrgök på svenska vilket kan stämma med bilder jag googlat på.

Det finns två sorters Krontrana, grå och svart. Det här ser ut att vara en grå som vi såg ganska många av fast dom sägs vara starkt hotade och har minskat kraftigt.

Sekreterarfågel som faktiskt är en rovfågel som jagar på marken genom att springa ifatt smådjur, ormar, ödlor och stampa ihjäl dom. Världens högsta rovfågel som är 120 cm hög och har ett vingspann på 2 meter.

Det finns många olika sorters gamar men gissar att det här är vitryggig gam som är den mest spridda och vanligaste i Afrika. Har ett vingspann på upp till 218 cm!


En av dom rovfåglar vi såg, nån sorts falk tror jag…

Egyptian goose eller Nilgås, finns i större delen av Afrika men har även inplanterats i några länder i Europa och sprider sig alltmer och kan även ses i Sverige.

Blåkindad glansstare.som är vanlig i Afrika och delas upp i fyra underarter. Vacker med sin blå metallglänsande fjäderdräkt, 19 cm lång.

Trefärgad eller brunbukig glansstare, finns även uppfödare i Sverige som håller dom son burfåglar och dom klarar t.o.m vinterklimat.

Violet Backed starling eller Ametiststare som den heter på svenska. Fantastisk färg på hanens lila dräkt medan honan är brun och vitspräcklig.

Jag är inte helt säker men tror den större här kan vara ametiststarens hona. Dom små blå är rödkindad fjärilsfink som lever i par och är stannfågel i Afrika.

Fåglar av familjen Vävare hör till världens mest talrika fåglar. Namnet kommer utav att dom väver sina bon av gräs, kvistar mm.

Antar att det här också är en typ av vävare som påbörjat ett bobygge. De är besläktade med finkar vilket syns på den konformade näbben här.

På lodgen där vi bodde matades småfåglarna där några av dom här är fotade, möjligen kan det här vara en rödnäbbad amarant?

Också på matplatsen vid lodgen, okänd art… och där får det räcka med fåglar från Afrika.

Bild 062: Söndag 3 Mars Kl 12:00

Idag kom det väntade bakslaget i vädret med snöfall men bara runt nollan så det var ganska slaskigt. Inte Celines favoritväder men med sällskap av Sune blev det roligare!

En rejäl runda på Hedlandet blev det, nästan två timmar var vi ute…

Härlig fart på Sune som verkligen trivdes i snön!

Bild 060: Fredag 1 Mars Kl 13:05

Isen ligger kvar på sjön och det är lite kyligare väder idag och har varit flera minusgrader i natt men är nog väldigt opålitlig is nu… har inte varit ut på sjöisen en enda gång i vinter.

Aberdare Nationalpark

En dag styrde vi kosan mot en högt belägen nationalpark där målet inte i första hand var att fota djur utan mer natur och vattenfall. Här ser vi ett övergivet trähotell byggt av britterna på 40-talet. Tyvärr kunde man inte annat än se det på håll från en utkiksplats då man inte kunde lämna bilarna för det fanns bufflar i området.

Colobusapor högt upp i ett träd som vi även fotat på betydligt närmare håll vid ett tidigare tillfälle.

En platå där det var lite öppet och vi kunde kliva ut och titta på utsikten om vi höll avstånd till buskagen med tanke på bufflarna…

Vi fortsätter uppåt på slingrande bergsvägar omgivna av bergskog med mycket skägglav på träden på över 3000 meters höjd.

Här kom vi fram till det första vattenfallet Chania där man kunde gå ur bilarna utan fara för vilda djur.

Nere vid vattenfallet, det var mödosamt att gå upp sen då den tunna luften gjorde att man blev lätt andfådd.

Nästa vackra vattenfall vi stannade vid för att fota.

Man kunde gå in en bit bakom det vattenfallet där det var nästan som en grotta.

Dags för medhavd lunch ute i det fria, smakade gott!

Där vi satt kom en nyfiken bushbock, otroligt att djur som trots allt är vilda kommer så nära!

Honan var också nyfiken och tittade in i kameran 😉

På väg ner från berget fick vi syn på några sykesapor, även kallad vitstrupad apa / markatta. Det var inte lätt att få bra bilder på dom bland bambusnår.

Nästa fotostopp blev när vi fick syn på ett par fläckiga hyenor, två vildsvin och två krontranor på ett litet fält.

Hyenorna höll noga koll på svinen som jagade iväg dom om dom kom för nära, dom betarna är inte att leka med även om hyenor är tuffa jägare med starka käkar.

Antiloper

Vi såg en hel del olika sorts antiloper varav dom vackra impalorna nog var dom vi såg mest av, honorna lever ihop flockvis med sina ungar.

På den första lodgen vi bodde kom killarna som jobbade där och hämtade oss med orden ”kudu, kudu”. Jag hade ingen aning om vad det var men greppade kameran och följde med… In på området hade det kommit två stora kuduantiloper som vanligtvis inte brukar visa sig där. Den har 5-10 lodräta vita linjer på sidorna och hanen kan väga över 300 kg.

Inte nog med det att vi hade turen att få se dom lite ovanliga djuren, dom hade en liten kalv också som inte var många veckor gammal. Kudun är inte särskilt uthållig att springa ifrån rovdjur så det var nog ett smart drag att hålla till vid lodgen med sin unge.

Grymt söt (har jag väl skrivit om typ alla ungar…??) med sina extremt stora öron.

Den minsta av antiloperna är dik-dik som inte är mer än ca 45 cm hög och väger runt 7 kg.

Pyttesmå horn som bara är några centimeter långa och väldigt stora ögon, väldigt söt den också!

Och pytteliten mun…

En morgon då vi var på väg ”hem” för frukost mötte vi en flock oryx, hanarna kan väga över 200 kg.

Både honan och hanen har horn som kan bli 60-150 cm långa och används för att försvara sig mot rovdjur.

Vattenbock såg ganska många av, det finns olika arter och det här är en elipsvattenbock. Honan har inga horn.

Hanen har horn och kan väga upp till 270 kg.

Vattenbockhonor och några impalahanar och här ser man att det är lite storleksskillnad, impalorna väger på sin höjd 60 kg.

Den största av dom alla är Elandantilopen med en kroppslängd upp till 3,5 meter, en mankhöjd upp till 1,8 meter och en vikt mellan 400 och 1000 kilogram!

Bild 058: Onsdag 27 Februari Kl 12:09

Inte riktigt lika fint vårväder idag som igår men hittar ändå nya vårtecken, en krokus som tittar upp under granriset i rabatten.

En snödroppe har varit med som dagens bild tidigare men tycker det var så fint med ett helt gäng utslagna så kunde inte låta bli att fota dom så dom får vara med som ”bonusbild” idag.