Vildmarksvägen Del 3

Vid trappstegsforsen (där förra blogginlägget slutade) kan man ta vägen till Marsliden och Marsfjället där succéromanen ”I Marsfjällets skugga” av Bernhard Nord utspelar sig, flera böcker som jag själv läste för många år sen så ville gärna se platsen.

Boken är en verklig berättelse om nybyggarna som kom till Marsliden i mitten på 1800-talet och deras hårda liv, på den här platsen hade dom sin lilla stuga där dom bodde med sex barn.

Stugan hade nog Lapplands vackraste dörr!

Vi kliver in i stugans enda rum och och försöker föreställa oss hur det var att leva här då med enkla medel.

Sök gärna på Vildmarksvägens karta så ser man rutten och alla föreslagna sevärdheter. Nästa punkt ”Dimforsen” var en liten kostig ner till forsen där vi knappt kunde vända med husvagnen och inget speciellt att se tyckte vi, istället åkte vi upp till Stalonberget och fick den här utsikten. Det var även ett kraftverk där och till höger i bild kan man se den breda kraftledningsgatan.

Alla punkter på kartan hann man inte med men nästa avstickare var Storbäck och Risbäck som bl.a. skulle vara för naturfotografering men kunde inte se att det skulle var nåt speciellt där annat än små samhällen som vi kom till efter skumpande på en skitig grusväg…

En övergiven dansbana var väl det enda som var någorlunda intressant att fånga på bild innan vi åkte vidare.

Istället för att åka grusvägen tillbaka till ”huvudrutten” mot Vilhelmina tog vi kortaste vägen till Dorotea. Den här renen strax innan Dorotea har varit med som ”dagens bild” här men han var så snygg så han får vara med på bild här också.

I Dorotea tar vi in på en camping som ligger precis bredvid inlandsbanan, tar en nattbild när jag är ute på sista rastningen med hundarna vid midnatt.

Dagen efter innan vi lämnar campingen sätter vi oss på den lilla perrongen och väntar då inlandståget ska komma den tiden enligt tidtabellen, men vi väntade förgäves då tidtabellen bara gällde till 29/8.

Skylten är till för om man vill stoppa tåget för påstigning ska man vrida skylten mot tåget, men som sagt så kom inget tåg alls idag…

Vi åker ”highway”  tillbaka lite norrut då vi missade Vilhelmina och jag tar en stadspromenad med hundarna medans sambon provianterar.

Utanför muséet står Lapp-Lisa i naturlig storlek, googlar att hon var född 1889 och känd för bl.a. sången Barnatro och aktiv i frälsningsarmén.

En av sevärdheterna på kartan var Vilhelmina kyrkstad från 1800-talet, inte dom små röda stugorna jag hade väntat mig utan ganska stora träbyggnader.

Nu lämnar vi Vildmarksvägen och åker ut mot kusten via Kattisavan och följer ”Blå vägen”.

En promenad längs mäktiga Vindelälven där det fanns rejäla ramper med bra utsikt över älven.

Sen följde vi en stig till en lång hängbro med gallergolv som jag gick över med hundarna som bra miljöträning, stod varningsskyltar att man inte skulle sätta bron i gungning och inte vara fler än 4 personer per sektion.

Vindelns vackra kyrka som vi även har som broderi av svärmor som var från Vindeln och från grå himmel med lite regn så börjar molntäcket spricka upp.

En snabb runda i Umeå som är sambons födelsestad sen fortsätter vi kustvägen söderut och hemåt så sakteliga.

Nästa dag drar det ihop sig till regn efter lunch så det blir bara en kort promenad vid Höga kusten bron för att ta några bilder sen blir det en sista natt på camping i Sundsvall.

Vildmarksvägen Del 2

Vildmarksvägens höjdpunkt är Stekenjokkplatån som är samiskt kulturlandskap.

Lite snö kvar i en skreva.

Lägg märke till skåpbilen så får man lite perspektiv på vyerna.

Marken bitvis täckt av ris i sprakande höstfärger.

Vidsträckta vyer, men svårt att återge den storslagna naturen på bild.

Några människor i bild, ser små ut…

Mera av den färgsprakande marken / växtligheten.

Det fanns några ställen där man kunde åka av med platser där man kunde stanna och parkera, här är vi på väg upp på huvudvägen igen.

Det är Sveriges högsta asfalterade väg rakt igenom kalfjäll som man kan uppleva från direkt från bilen.

Högsta punkten, 876 meter över havet.

Sträckningen över Stekenjokk är bara öppen 6 Juni till 15 Oktober och stängd vinterhalvåret då det är för mycket snö-

På platån går gränsen mellan Jämtland och Lappland och vi åker in i Västerbottens län.

Nästa ort är Klimpfjäll där vi stannar över natten och det här är vår utsikt strax efter sju på morgonen.

En lite kortare morgonvandring med hundarna innan vi lämnar Klimpfjäll.

Leden gick på trollstigen (jodå vi träffade några troll) till lilla fina Kullafallet.

Nästa sevärdhet på kartan är Fatmomakke, en samisk kyrkstad som ligger vackert vid Kultsjön. Om man tittar noga ser man kyrktornet sticker upp bland träden uppe till höger, det vita staketet är runt kyrkogården.

Det första man kommer till är länsmansstugan som först byggdes till prästen 1791 och sedan byggdes ett rum till på 1850-talet så dom fick dela på den lilla stugan.

Vem kängorna tillhörde förtäljer inte historien, kanske en drucken bov då även finspriten blivit tagen i beslag?

Fina timrade gamla hus.

Så här byggs en kåta, ett mellanlager med näver som gör det vattentätt, i mitten var det eldstad.

Rallarrosorna växte både högt och lågt och var vackert röda.

Vy från kyrkan som låg lite högre upp i en backe, kåtor till höger i bild.

Nu har vi åkt en bit till och stannar för att laga lite mat vid Fiskonfallet dit det var en kort promenad men ganska mycket uppför och en del träd som skymde en del av sikten mot fallet.

Men man kunde även njuta av vyn åt andra hållet med fina höstfärger.

Även denna bild tagen uppe vid Fiskonfallet.

Nästa stopp vid ännu att vattenfall/fors, Trappstegsforsen som nog är den mest fotograferade forsen då den ligger alldeles intill vägen med stor parkeringsplats som var välbesökt och för den som inte ville kliva ur bilen gick det bra att köra ända fram och ta en bild genom vindrutan…

Lek med långa slutartid igen för att få lite suddigt vatten. Sen åkte vi tillbaka en liten bit och tog in på Saxnäs camping över natten. Fortsättning följer…

Vildmarksvägen Del 1

Det blev många bilder från våran tur med bil och husvagns längs vildmarksvägen men ska försöka begränsa mig med några blogginlägg… Rutten börjar i Strömsund, här är bron fotat från hembygdsgården där det finns lite info.
Åker man hela vägen runt så man kommer tillbaka till Strömsund blir det 50 mil.

Vi började med att välja en lite alternativ väg som innebar några mil på grusväg men vad gör man inte för chansen att få se björn på en väg med världens största population av brunbjörn!

Nysladdad och ”fin” väg, skog, rakt och naturligtvis såg vi inga björnar men bilen och husvagnen blev rejält dammiga….

Nåja till slut fick vi lite vackra vyer!

Bågedeforsen

Till slut kom vi fram till ett av våra mål på vildmarkskartan, Hällingsåfallet som är ett vattenfall och naturreservat med Sveriges längsta kanjon. Iskalla vindar och lite regn i luften så hundarna fick jackor på när vi gav oss ut på en liten vandring mot fallet.

Här börjar kanjonen, eller slutar beroende från vilket håll man kommer i från… vackert då solen tittade fram.

Vi kämpar oss uppåt längs kanjonen… det var längre en jag hade räknat med och det började bli sen eftermiddag…

Men till slut kunde vi se fallet där borta i ravinen så vi fortsatte för att komma närmare.

Nu hade vi kommit upp en bit och det var branta stup men som tur fanns det ordentligt räcke vid utkiksplatserna.

Mäktigt fall som störtar 42 meter ner i kanjonen, det var verkligen värt att gå dit!

Lite tramsigt på vägen tillbaka, visste inte om man kunde fortsätta och komma runt eller om man skulle gå samma väg tillbaka så vi velade lite åt olika håll…

Nu blev det ordning i ledet och vi bestämmer oss för att ta det säkra före det osäkra och gå samma väg tillbaka innan det börjar skymma (men det visade sig att det hade varit betydligt kortare och enklare väg om jag hade fortsatt runt  istället….)

Vi kör en liten bit till och kommer fram till Gäddede där vi tar in på camping och får en plats precis vid sjön, vinden har tilltagit och det blåser genom märg och ben men är vackert så jag klär mig varmt och går ändå ut med kameran och tar några kvällsbilder.

Nästa dag vaknar vi till en solig och fin morgon då jag tar en morgonpromenad i byn med hundarna, fin gammal lanthandel.

Vi fortsätter mot Jormvattnet och gör återigen en liten avstickare på en liten grusväg och kommer förbi Vikens kapell som var den första kyrkobyggnaden i Frostvikens socken och stod färdig år 1799. Det var olåst så man även kunde gå in och titta.

Ett fantastiskt väder med värmande sol och Jormsjön ligger näst intill spegelblank med fjällen i bakgrunden.

Tar några vackra vybilder från bilfönstret då vi åker vidare på Vildmarksvägen norrut. Det här är vid Stor Blåsjön, likaså bilden nedan.

Stannar för natten på en ställplats i Ankarede, den enda samiska kyrkbyn i Jämtland som fortfarande är i bruk. På samiska heter byn Åanghkerenjeeruve som betyder ungefär ”en torrlagd gräsbeväxt vall vid en älv med många djupa hål”. En av många kåtor där.

Det fanns en del vandringsleder/skoterleder i Daimadalens naturreservat och då det redan var sen eftermiddag valde jag den kortaste på 4 km enkel väg till Lejarfallet.

Fantastisk vackert vattenfall som uppenbarar sig  mitt ut i ingenstans och jag har inte mött en enda levande själ på vägen dit, rofyllt!

Celine & Lotta var med, även om jag har bärväska till Penny så var det lite för långt så hon fick vara kvar i husvagnen med husse.

Samma väg tillbaka, inte heller på tillbakavägen mötte vi någon.

Tillbaka vid kyrkbyn, inte bara kåtor utan en del små stugor också med växtlighet på taket som visar att dom stått där ett tag…

Närstudie av taket, ett lager näver underst som gör det vattentätt.

En sista bild i Ankarede på morgonen innan vi lämnar ställplatsen, vackra färger! Fortsättning följer…

Några bilder från fotosession med hundarna i studion

Försöker instruera hundarna att stå kvar….
Penny pussar på Lotta
Penny pussar på Celine
Nä, nu går jag….
Till slut är alla stilla på bilden. Tripp, trapp, trull!
Nya kuddar med bostonterrier motiv, hundarna funderar om dom är riktiga?
Blev visst inte så bra placeringen av kudden bakom rumpan på Lotta 😉
Penny vill inte sitta kvar i lådan…
Matte, Penny smiter nu!
Nu har Penny fattat att hon ska sitta kvar och kuddarna blev bättre placerade så dom syns!
Bara Penny
Och hopp ut ur lådan igen!
I husses händer

Fototräff i Gysinge

Hänger med Naturfoto Västmanland på fototräff i Gysinge och Färnebofjärdens nationalpark. Har bara varit där vintertid tidigare då det varit snö och inte möjligt att gå vandringslederna men nu tänkte jag kombinera foto och vandring. Väljer den röda slingan, finns gott om spår efter bäver.

Även här har bävern varit framme, några bävrar såg vi dock inte till, men naturen är fin där och naturfoto var ju temat så nedan följer några av mina bilder utan kommentarer.

Eftersom tanken var att även vandra lite var förstås hundarna med…

Varierande natur på slingan vi gick och en och annan spång att ta sig över.

Efter korvgrillning och ytterligare en kort vandringsslinga åkte vi bort till dom gamla vackra järnvägsbroarna från 1900. Där träffade vi på en katt som vi råkade störa mitt i lunchen…

Katten var väldigt sällskapssjuk och följde efter oss då vi tog oss över stättan för att försöka fota bron från sidan.

Närbild på elen…

Avslutar med ett monument som visar när nationalparken invigdes.

Nynäs runt på Sörmlandsleden – dag 2

Stugan hade inte så mycket att erbjuda och trötta efter en dags vandring blev det tidig kväll och dagen därpå tidig uppstigning. Frukosten blev inte riktigt som tänkt då vi inte kände för att starta kaminen som var det enda alternativet till att värma nåt och det som skulle hållas kallt fick vi förvara ute på natten. Kl 8 hade vi redan packat ihop och var redo för nästa halva av rundslingan. Miss i beräkningen var att man skulle checka ut vid vandrarhemmet 2,5 km bort och dagens vandring var planerad åt andra hållet så kändes ju liite onödigt att gå en halvmil extra… nåja, vi löste det på annat sätt…

Stugan i sin helhet… mysigt om man inte har för höga krav och utedass var det som gällde, men helt ok för oss.

Hundarna startklara för dagens vandring.

Stugan sett från vägen, inga fönster åt det hållet.

Första biten av sörmlandsleden från stugan i riktning mot Sandvik går på vägen, vi gjorde misstaget att börja gå åt fel håll upp i skogen men kom på det ganska snart så det blev nog bara nån kilometer extra. Sen fick vi passera genom en stor skogshage där det kunde gå betande djur men vi såg inte till några. Dom här fåren var i en annan hage utmed vägen som vi inte behövde gå in i.

Bitvis gick vi utmed sjön och skrämde upp ett gäng skarvar. Lite lätt regn på morgonen.

Vi har passerat Sandviks lilla camping och badplats i varierande terräng, delvist kuperat och här genom gammal beteshage.

Högt gräs så hundarna försvann nästan… men Mari visar vägen.

Efter beteshagarna kom vi till en källa med gott vatten, 3 km norr om Sandvik.

Sen blev det väldigt kuperat genom skog, mycket upp och ner som kändes i benen…

En liten mikropaus då vi skriver in oss i gästboken mitt i skogen.

Här kommer jag, den tunna jackan åkte på när det kom lite duggregn men blev svettigt så den åkte snart av. Foto: Mari Lidström

Äntligen har vi kommit till Långmarens museigård, rejält trötta då vi varit ute nästan 5 timmar.

Här blir det kisspaus, det fina utedasset måste också förevigas!

Det fanns två hål, men vi nöjde oss med att gå in en i taget 😉

Nog minns man även utedass från barndomens tid…

Gammeldags höhässja och fin gärdesgård.

Här kunde vi fylla på vatten, det gick åt då det började bli varmt, skönt att skölja av ansiktet med kallt vatten också.

Inne i stugan var det mycket gamla fina föremål!

Även här blev det nån rad i gästboken innan det var dags att fortsätta sista biten som tog ca 1½ timme, så det blev 7 timmar även idag med pauser inräknade.

Nynäs runt på Sörmlandsleden – dag 1

Lagom väder, mestadels sol men inte alltför varmt, då jag och en kompis bestämmer oss för att vandra Nynäs runt på Sörmlandsleden, en slinga på ca 3 mil. Vi parkerade bilen vid Karlfors kvarn.

Vi fotar båda två så vi har så klart kamerorna med oss, vi kommer bara en liten bit så hittar vi våra första fotoobjekt, vackra blå jungfrusländor.

Vid sjön Björken finns en häll av urkalksten med vittrade skålgropar, många vattenskålar tyckte hundarna… (Mobilbild liksom flera av bilderna då jag hade tele på kameran så det var svårt att få några bilder på nära håll med den.)

Där hittade vi också en fin plats för rast och lite lunch.

Nu tycker hundarna det är dags att fortsätta! Vi har ju faktiskt bara gått 1½ timme än så länge…

Här fastnade även jag på bild. Foto: Mari Lidström

Utsikten ner mot sjön när vi hade gått en liten bit.

Hm, inga vildsvin i spat idag… och tur var väl det!

Vi vandrar vidare genom skog.

Och här kommer jag och hundarna. Foto: Mari Lidström

Vacker grönska av klöver på marken. Rättelse: harsyra ska det vara och inget annat….

Utsikt över Rundbosjön när vi börjar närma oss Nynäs slott.

Lite brant nerför så här fanns ett rep man fick ta stöd av för att komma ner, hundarna hade egna linor kopplade till mig så dom kom ner utan problem.

Ännu en vy strax innan slottet.

Nu är vi nära…

Framme vid slottet, vi ska bara ner en bit till…

Vandrarhemmet vid slottet där vi bokat boende… eller rättare sagt var inte hundar tillåtna på själva vandrarhemmet så vi fick bo i fiskarstugan dit det visade sig att det var 2,5 km vilket vi inte riktigt hade räknat med. En del av vår mat hade vi lämnat här då det inte fanns kyl i vår stuga så vi tog en sista rast med lite kvällsmat och sen fick vi gå en bit till men valde vägen då biten på sörmlandsleden hade blivit ännu längre.

Vägen dit kantas delvis av cikoria, även kallad vägvårda, så vackert!

Ett rådjur som försöker passera vägen får syn på oss och vänder snabbt åt andra hållet.

Andra små blommor i dikeskanten som jag är osäker på… några små violer kanske?? PS: Har nu fått lära mig att blomman heter Natt och dag (eller Lundkovall)

Ett par andra rådjur som jagade runt som tokar… en bock efter en hind men såg inte direkt kärleksfullt ut, utan hinden gjorde allt för att undkomma, ser ut som hon har en lång skråma på skulderbladet men är ju ingen färsk skada i alla fall. Det blev kvällens sista bild och strax efter 19.30 var vi framme vid stugan, ganska så precis 7 timmar efter start.

Stugan saknade el och hade endast en vattenkran med kallvatten utanför så istället för den efterlängtade duschen efter en dags svettig vandring var det bara att slänga av sig kläderna och hoppa i sjön (eller huttrande kliva ner för en slipprig stege) och tvätta av sig i bara mässingen, bildbevis saknas 😉 så den här bilder är tagen morgonen efter.

Fortsättning dag 2 följer…

Orrspel i Hällefors

Tillsammans med en fotokompis tog vi en tur till en myr i Hällefors där orrarna har sin spelplats. Mari inspekterar kojan där vi ska tillbringa natten…man får inte vara bekväm av sig om man ska vara naturfotograf 😉 För att få plats fick vi släppa ut lite luft i ena luftmadrassen så vi kunde pressa in dom bredvid varandra, ordentligt med kläder och varma sovsäckar så kunde man i alla fall slumra till lite.

Men innan det var dags att krypa in i kojan utforskade vi omgivningarna lite då det var en fantastisk fin kväll, små knotiga myrtallar i solnedgången.

Men inte helt lätt att gå runt på en myr… man får se sig för så man inte trampar ner i svarta bottenlösa hål och även där det var skapligt torrt var växtligheten som mjuka kuddar så det var tungt att gå.

Det fanns flera små tjärn som låg spegelblanka.

Ett par svanar flög iväg men kniporna höll sig kvar borta i skogskanten.

Kanadagåshanen håller utkik och man kunde ana hans hona som låg på ägg på en liten ö mitt i tjärnen.

Redan vid 22-tiden på kvällen hörde vi en orre spela en stund och sen drog dom igång vid 4-tiden så då var det dags att kliva upp och börja möblera om i kojan så vi skulle komma åt att sitta vid fotogluggarna. Men det dröjde till 5-tiden innan det började bli lite ljusare så man kunde fota men orrarna ville inte komma till framsidan så lyckades nätt och jämt vinkla kameran åt sidan och få med en längst ner i hörnet på första bilden nedan. Orrspelet är inga våldsamma stridigheter utan det går lugnt och sansat till att bara visa upp sig och mäta vem som är ståtligast och vem som spelar vackrast, ett väldigt speciellt ljud. Bilderna får tala för sig själva allteftersom morgonen gryr.

Några fler bilder finns i fotogalleriet / vilda fåglar som du hittar i menyn ovan och även från ett tidigare orrspel för ett par år sen om man bläddrar vidare bland bilderna.

Kosta safaripark – del 3

Tredje och det här får bli sista blogginlägget med bilder från safariparken.
Som sagt, grisar fanns det gott om och dom småtjafsade med varandra mest hela tiden…

Var nog inte så allvarligt utan lät nog värre en det var.

Man ser att det var nog unga grisar som bråkade, jämför med bjässen i bakgrunden som står i mattråget.

Även visenterna gick fram och åt av vad som nu bjöds, den stora grisen går emellan dom stökiga ungdomarna.

Till slut tröttnade visenterna på bristen av matro och dundrade mot grisarna så dom skingrades och dammet yrde.

Grym blick från Ferdinand som vi kallade bjässen…

Mitt i stöket höll jag på att missa det jag hade spanat efter ända sen vi kom, den ståtliga kronhjorten!

Han stod borta i skogskanten i starkt motljus så med solen i ögonen så var det svårt att se nåt överhuvudtaget åt det hållet.

Lugnt stod han där och väntade och spanade… det är brunsttid för kronhjorten.

Även mufflonfåren dök upp.

Vädrar efter en hind, lite bröl blev det också. (Synd på dessa stubbar som var i vägen.)

Osäker på om hinden är en dovhjort eller ung kronhjort, hon ser så liten ut…

Det här är i alla fall en kronhind, vacker!

Stor skillnad i storlek på kronhjort och dovhjort och dom sistnämnda var betydligt fler.

Han var klart kung där, inget stök när han klev fram till matningen, alla lämnade plats.

Även dom skygga hindarna vågade sig till slut fram till matningen…

Hanen hade förstås inte ro att äta när damerna kom…

Han vände sig åt vårat håll en sista gång.

Sen började han dra sig mot skogen igen och grisarna fick fritt fram till maten igen.

Och dom som inte äter fortsätter att stöka och böka…

Ser ju inte så allvarligt ut nu heller.

Men inte helt ense om vem som blev vinnare…

Klockan närmar sig 19 och det sista solljuset försvinner sakta bortom skogen och det är dags för oss att lämna parken efter en sista bild på den ståtliga kronhjorten. Det var den enda hanen vi såg.

Kosta safaripark – del 2

Tillbaka i eftermiddagsljuset och återigen var vi dom enda besökarna i parken och inget problem att hitta visenterna som låg och vilade i kvällssolen.

Visent kallas även europeisk bison, något mindre än den amerikanska.

Dom vilda visenterna blev utrotade på 20-talet så alla som lever nu är avkommor till dom som då fanns i djurparkerna och har åter planterats ut i naturen.

Då fanns totalt 54 kvar i djurparkerna varav 12 är dom som fört sina gener vidare. Här i parken fanns 5 vad vi kunde se.

Nog om visenterna här kommer lite smågrisar också.

Jo, det fanns mycket vildsvin i parken!

Kanske inte så kul med stora bestånd som det är numera i skogarna överallt men tyckte nog ändå den var ganska söt och ser snäll ut.

Det kom fler och fler…

Dubbeltryne?

Ännu fler…

Söta smånassar 😉

Stor nasse!

Grismöte.

Och ännu en… 😉

Sugga med smått.

Matdags.

Vänta på mig mamma!

Fler som har bråttom till maten.

Namnam.

En ovanligt färgad kulting som stack ut från mängden.

Kliar skönt, lugnt och fridfullt där alla samsades… eller kanske inte hela tiden, fortsättning följer då det hettar till lite!