Sirpa

Den första flocken lejon vi såg på nära håll var en kväll precis när solen försvunnit bakom trädtopparna (lite dåligt ljus då så det blev ganska brusiga bilder) i Samburu och vi var på väg hem till lodgen. Dagen innan hade vi skymtat dom vilande bland buskarna på andra sidan den uttorkade flodbädden, nu låg ungarna mitt i fåran.

Dom började röra sig mot oss men tittade förbi oss på nånting längre bort…

Det var mamma som kom och hon hade något med sig till ungarna.

Det var inget att äta på utan var nog mer tänkt som leksak, ta den om du kan! Hann inte med att få skärpa och dessutom kom dom alldeles för nära för mitt tele och stannade till precis vid jeepen nedanför det nedvevade fönstret där jag satt och hängde ut… kom på att jag kanske skulle veva upp lite, det är ju trots allt vilda lejon!

Dom tappade snabbt intresset för det torra benet och fortsatte tillbaka över flodbädden.

Rhino är det engelska ordet för noshörning eller egentligen heter det rhinoceros från grekiska rhino som betyder nos och ceros betyder horn. I tidernas begynnelse fanns det 30 olika arter och idag finns endast 5 kvar varav 2 lever i Afrika och alla är utrotningshotade. Det här är en Black Rhino men namnet har inget med färgen att göra. Det är den mest hotade av dom afrikanska arterna.

Det mer korrekta namnet kanske är spetsnoshörning vilket är mer logiskt och syftar på den lite spetsiga munnen då den helst betar blad och annat från buskar.

En annan ”lustig” skillnad mellan arterna är att den svarta noshörningen har sin unge efter sig när den springer iväg. Då den håller sig mer bland buskar går mamma först för att säkra så det inte ligger lejon och lurpassar i buskarna. Honan går dessutom ensam med sin unge. Kanske har den redan haft närkontakt med någon av såren att döma??

Den vita har sin unge framför sig, och vem skulle våga ge sig på den här mamman med det enorma hornet?

Det var den minsta ungen vi såg, ca 3 veckor gammal, söt som alla djurungar vi såg!

Några dagar senare såg vi dom igen när ungen diade. Ungen går med sin mamma tills den är ca 3 år.

Noshörningar ser extremt dåligt men tycker dom har fina och mänskliga ögon! Till skillnad mot vad många tror är i alla fall dom vita fredliga. Dom svarta ska man vara mer vaksam mot.

Allt från Kenya för den här gången, fortsättning följer.

Min reskompis och jag hade turen att få det största tältet.

Wow! Väldigt fint och lyxigt med varsitt sovrum.

Stort vardagsrum.

Ok, ni får titta in på toaletten också, det fanns både el och rinnande vatten.

Min reskompis Carin kommer ”hem”.

Trappen upp till tältet som hette Batian.

Batian är en bergstopp 4876 m över havet vid Mount Kenya vars högsta punkt är 5199 m över havet (1 km väster om Batian).

Vi serverades god buffé varje dag till både lunch och middag.

Inga djur i det här inlägget men det kommer mera….

Efter två nätter på lodgen i Samburu och åker vi mot vårat nya boende… Nej, det blev inte det här hotellet utan vi ska bo i tält….

Halvvägs stannar vi för lunch på Karibu Trout-Tree Restaurant. Medans maten tillagas kan vi gå ut i ”trädgården” och fota Colobus aporna.

Hona med en liten unge som såg ut som ett litet lamm med vit krullig päls 😉

Fantastiskt söt!

Diar.

Tro´t eller ej men rent genetiskt är det elefantens närmaste släkting!

På lodgen i Samburo blev vi varnade för babianerna som kan vara farliga. Dörrarna skulle alltid hållas låsta, även när vi var inne på rummet då dom kunde öppna och komma in för att leta efter nåt ätbart.

Dom söta gröna markattorna däremot behövde man inte vara rädd för.

Minstingen i familjen blir ompysslad.

Bedårande söt!