Den spelgalna tjädertuppen jag fotade förra året har varit kvar i området med blev tyvärr påkörd och dog för nån månad sen men inte långt ifrån finns nu en ny på rundan jag brukar gå med hundarna. Får ta mig springande därifrån då jag är rädd att han ger sig på hundarna då han kommer efter oss.
En dryg timme senare när vi gått klart vår runda och hundarna är i säkert förvar i bilen stannar jag i närheten så jag kan ta några bilder men svårt när han hela tiden kommer för nära.
Tar även en liten filmsnutt med mobilen då jag sitter i bilen med dörren öppen och han kommer fram och jag tror han ska ”picka” på telefonen men han hoppar upp och biter sig fast i mitt finger, den näbben kändes men tur jag hade handskar!
Vilken snygging, men vi saknar gamla Torsten. Hans känslor för dig var ju mycket varmare.
Ja, honom saknar man men han blev nog lite för närgången mot en bil som blev hans sorgliga öde…
Vilka fina bilder. Alltid lika roligt att följa dig.
Vi har under åren träffat på ilskna tjädertuppar.
När jag arbetade på SOS, Mälarsjukhuset 7 våningen. Stod och tittade ut på parkering och såg en stor fågel som sprang bland bilarna på parkeringen. Jag tog hissen ned och fångade en tjäderhona, bar upp henne på andra sidan gatan i skogen. Åker upp till kontoret och tittar ut, och vem står på parkeringen igen, jo tjäderhönan. Ringde till en fågelorganisation som kom och tog hand om henne.
En annan rolig berättelse, vår dotter Sara då cirka 6-7 år berättade för oss när vi kom hem från arbetet att hon hade haft en tjäderhöna hemma i sitt rum. Vi skrattade lite åt henne. Någon vecka senare framkallade vi en film, och vem satt i hennes säng, jo en tjäderhöna!!
Oj, vilka häftiga minnen! Trodde inte hönorna blev så orädda / närgångna, dom verkar mycket svårare att få syn på.