Bild 073: Fredag 13 Mars Kl 14:26

Jobbat sent och på väg hem vid 03-tiden hittar jag en skadad (påkörd?) uggla på vägen några km hemifrån. Efter råd av polisen får den vila i en kartong under natten och sen googlar jag efter en fågelrehabiliterare.

Får kontakt med fågelakuten i Närke och åker dit. Jag trodde först det var hökugglan som hållit till på den plats där jag hittade den men mannen som tar hand om den rättar mig att det är en kattuggla.

Den högra vingen hänger och ser inte bra ut, den kan flaxa lite men är ändå troligen bruten så framtiden ser inte ljus ut för ugglan som troligen kommer att få somna in av en spruta hos veterinären ;-(

Åker hemåt och stannar till vid Kvismarens naturreservat / fågellokal och går en promenad med hundarna. Precis när jag ska åka vidare får jag syn på en havsörn i det varma kvällsljuset och fin miljö!

Halvvägs hem får jag syn på en stor flock kråkfåglar som håller på att göra kväll i ett träd vid Hjälmaren, stannar och knäpper några bilder genom sidorutan.

Vacker kvällshimmel efter en solig dag trots kalla vindar, temperaturen sjunker mot nollan.

Till slut börjar dom komma till ro…. ser att det är både kajor och kråkor om jag zoomar in.

Bild 020: Måndag 20 Januari Kl 12:54

Några ärenden i stan och hundarna är med så passar också på att ta en promenad i Skjulsta och tittar efter strömstaren i forsen, och där satt den så fint!

Hade inget stativ med men när den flög och satte sig närmare bron testade jag med att stödja kameran på broräcket och fota med längre slutartid, inte helt lätt att få till det…

Bild 013: Måndag 13 Januari Kl 13:28

Tar en liten fotoutflykt med hundarna till hjorthagen i Stora Sundby, mufflonfåren där brukar vara lite skygga men idag lät dom sig fotograferas.

Maffiga horn på baggarna!

Dovhjortarna är också vaksamma och håller stenkoll på mig…

Vet inte om dom äter av barren men format precis som ett tak över dom.

Dom som gick ensamma var betydligt skyggare när dom inte hade tryggheten i flocken så den här stack iväg så fort jag närmade mig.

Lekte lite med långa slutartider när dom började röra på sig mer.

Hade hoppats solen skulle visa sig lite mer men fick nöja mig med en liten skymt av solnedgången när det började bli dags att åka hemåt efter ett par timmar.

Bild 004: Lördag 4 Januari Kl 12:50

Har sett rapporter om att hökugglan som jag fotade vid två tillfällen i November fortfarande är kvar i samma område så åker dit och tar några bilder och går en långpromenad med hundarna.

När jag kommer tillbaka två timmar senare tar det en stund innan jag hittar den då den flyttat på sig och nu ville den inte vara med på bild…

Försöker från en annan vinkel men väldigt risig terräng så svårt att få nåt bra läge och lite trist bakgrund, hade hoppats att solen som tittar fram lite skulle gett fint ljus men inte det heller.

Bild 324: Onsdag 20 November Kl 13:03

Gör ett nytt försök att få se hökugglan och idag var det inga problem att hitta den då det redan var flera fotografer / fågelskådare på plats, den satt högt upp i en grantopp.

När jag gått en promenad med hundarna och kom tillbaka hade den flyttat på sig och satt på lite lägre höjd en stund.

Sen flög den långt upp på en gren igen och det är svårt att få till ljuset när man fotar upp mot himlen så här har jag fått ljusa upp ugglan en del…

Siluettbild mot himlen gick bra… sen bestämde den sig att det fick vara nog med fotografer och drog till skogs.

Kosta safaripark – del 3

Tredje och det här får bli sista blogginlägget med bilder från safariparken.
Som sagt, grisar fanns det gott om och dom småtjafsade med varandra mest hela tiden…

Var nog inte så allvarligt utan lät nog värre en det var.

Man ser att det var nog unga grisar som bråkade, jämför med bjässen i bakgrunden som står i mattråget.

Även visenterna gick fram och åt av vad som nu bjöds, den stora grisen går emellan dom stökiga ungdomarna.

Till slut tröttnade visenterna på bristen av matro och dundrade mot grisarna så dom skingrades och dammet yrde.

Grym blick från Ferdinand som vi kallade bjässen…

Mitt i stöket höll jag på att missa det jag hade spanat efter ända sen vi kom, den ståtliga kronhjorten!

Han stod borta i skogskanten i starkt motljus så med solen i ögonen så var det svårt att se nåt överhuvudtaget åt det hållet.

Lugnt stod han där och väntade och spanade… det är brunsttid för kronhjorten.

Även mufflonfåren dök upp.

Vädrar efter en hind, lite bröl blev det också. (Synd på dessa stubbar som var i vägen.)

Osäker på om hinden är en dovhjort eller ung kronhjort, hon ser så liten ut…

Det här är i alla fall en kronhind, vacker!

Stor skillnad i storlek på kronhjort och dovhjort och dom sistnämnda var betydligt fler.

Han var klart kung där, inget stök när han klev fram till matningen, alla lämnade plats.

Även dom skygga hindarna vågade sig till slut fram till matningen…

Hanen hade förstås inte ro att äta när damerna kom…

Han vände sig åt vårat håll en sista gång.

Sen började han dra sig mot skogen igen och grisarna fick fritt fram till maten igen.

Och dom som inte äter fortsätter att stöka och böka…

Ser ju inte så allvarligt ut nu heller.

Men inte helt ense om vem som blev vinnare…

Klockan närmar sig 19 och det sista solljuset försvinner sakta bortom skogen och det är dags för oss att lämna parken efter en sista bild på den ståtliga kronhjorten. Det var den enda hanen vi såg.

Kosta safaripark – del 2

Tillbaka i eftermiddagsljuset och återigen var vi dom enda besökarna i parken och inget problem att hitta visenterna som låg och vilade i kvällssolen.

Visent kallas även europeisk bison, något mindre än den amerikanska.

Dom vilda visenterna blev utrotade på 20-talet så alla som lever nu är avkommor till dom som då fanns i djurparkerna och har åter planterats ut i naturen.

Då fanns totalt 54 kvar i djurparkerna varav 12 är dom som fört sina gener vidare. Här i parken fanns 5 vad vi kunde se.

Nog om visenterna här kommer lite smågrisar också.

Jo, det fanns mycket vildsvin i parken!

Kanske inte så kul med stora bestånd som det är numera i skogarna överallt men tyckte nog ändå den var ganska söt och ser snäll ut.

Det kom fler och fler…

Dubbeltryne?

Ännu fler…

Söta smånassar 😉

Stor nasse!

Grismöte.

Och ännu en… 😉

Sugga med smått.

Matdags.

Vänta på mig mamma!

Fler som har bråttom till maten.

Namnam.

En ovanligt färgad kulting som stack ut från mängden.

Kliar skönt, lugnt och fridfullt där alla samsades… eller kanske inte hela tiden, fortsättning följer då det hettar till lite!

Kosta safaripark – del 1

Några bilder från ett besök i Kosta safaripark slutet på September.
Entrén till parken är obemannad så här års och vi köpte vår biljett i lågprisvaruhuset och sen var det bara att dra biljetten i kortläsare men det funkade inte… Frustrerande då jag kunde se visenterna passera över vägen där inne! Skyndade mig att ta en bild genom grinden om man inte skulle få syn på dom igen.

Äntligen kom vi in efter ett telefonsamtal och en kille på fyrhjuling, tror vi var dom enda besökarna. Visenterna hade försvunnit in i skogen men fanns ju lite andra djur också, bl.a. mufflonfår.

Magnifika horn!

Men visst var visenterna kvar och kikade fram i skogen! Inget man direkt vill möta ute men finns inga viltlevande i norden. Vilda bestånd finns i Polen, Ukraina, Litauen, Ryssland, Rumänien, Slovakien och Vitryssland.

Försökte fånga dom på bild så gott det gick bland träden. I det vilda lever dom vanligen i låglänta områden.

Så där jag, nu visade den upp sig helt och hållet.

Man åker alltså egen bil och när vi hade åkt ett varv runt hela parken träffade vi på dom igen.

Lillkillen i gänget. Hanarna väger ca 28 kg när dom föds och den här är kanske ett år och då väger dom i snitt 190 kg.

Och här kommer pappa visent, en biffig typ! En vuxen hane väger ca 500kg.

Han gillade att fälla små träd, knäcktes som tändstickor…

Här lyssnar han nog på mig som försökte med ett ”hopp” genom bilfönstret 😉 men nä, han röjde bara upp med hornen och gick under. Men enligt wikipedia ska dom kunna hoppa över ett 2 meter högt staket…

Ja, det var inte bara visenter, gott om dovhjort också.

Några timmar senare åkte vi tillbaka för att förhoppningsvis få lite finare kvällsljus, den första som då visade sig var det här söta kidet. Fortsättning följer.