Kosta safaripark – del 3

Tredje och det här får bli sista blogginlägget med bilder från safariparken.
Som sagt, grisar fanns det gott om och dom småtjafsade med varandra mest hela tiden…

Var nog inte så allvarligt utan lät nog värre en det var.

Man ser att det var nog unga grisar som bråkade, jämför med bjässen i bakgrunden som står i mattråget.

Även visenterna gick fram och åt av vad som nu bjöds, den stora grisen går emellan dom stökiga ungdomarna.

Till slut tröttnade visenterna på bristen av matro och dundrade mot grisarna så dom skingrades och dammet yrde.

Grym blick från Ferdinand som vi kallade bjässen…

Mitt i stöket höll jag på att missa det jag hade spanat efter ända sen vi kom, den ståtliga kronhjorten!

Han stod borta i skogskanten i starkt motljus så med solen i ögonen så var det svårt att se nåt överhuvudtaget åt det hållet.

Lugnt stod han där och väntade och spanade… det är brunsttid för kronhjorten.

Även mufflonfåren dök upp.

Vädrar efter en hind, lite bröl blev det också. (Synd på dessa stubbar som var i vägen.)

Osäker på om hinden är en dovhjort eller ung kronhjort, hon ser så liten ut…

Det här är i alla fall en kronhind, vacker!

Stor skillnad i storlek på kronhjort och dovhjort och dom sistnämnda var betydligt fler.

Han var klart kung där, inget stök när han klev fram till matningen, alla lämnade plats.

Även dom skygga hindarna vågade sig till slut fram till matningen…

Hanen hade förstås inte ro att äta när damerna kom…

Han vände sig åt vårat håll en sista gång.

Sen började han dra sig mot skogen igen och grisarna fick fritt fram till maten igen.

Och dom som inte äter fortsätter att stöka och böka…

Ser ju inte så allvarligt ut nu heller.

Men inte helt ense om vem som blev vinnare…

Klockan närmar sig 19 och det sista solljuset försvinner sakta bortom skogen och det är dags för oss att lämna parken efter en sista bild på den ståtliga kronhjorten. Det var den enda hanen vi såg.

Kosta safaripark – del 2

Tillbaka i eftermiddagsljuset och återigen var vi dom enda besökarna i parken och inget problem att hitta visenterna som låg och vilade i kvällssolen.

Visent kallas även europeisk bison, något mindre än den amerikanska.

Dom vilda visenterna blev utrotade på 20-talet så alla som lever nu är avkommor till dom som då fanns i djurparkerna och har åter planterats ut i naturen.

Då fanns totalt 54 kvar i djurparkerna varav 12 är dom som fört sina gener vidare. Här i parken fanns 5 vad vi kunde se.

Nog om visenterna här kommer lite smågrisar också.

Jo, det fanns mycket vildsvin i parken!

Kanske inte så kul med stora bestånd som det är numera i skogarna överallt men tyckte nog ändå den var ganska söt och ser snäll ut.

Det kom fler och fler…

Dubbeltryne?

Ännu fler…

Söta smånassar 😉

Stor nasse!

Grismöte.

Och ännu en… 😉

Sugga med smått.

Matdags.

Vänta på mig mamma!

Fler som har bråttom till maten.

Namnam.

En ovanligt färgad kulting som stack ut från mängden.

Kliar skönt, lugnt och fridfullt där alla samsades… eller kanske inte hela tiden, fortsättning följer då det hettar till lite!

Kosta safaripark – del 1

Några bilder från ett besök i Kosta safaripark slutet på September.
Entrén till parken är obemannad så här års och vi köpte vår biljett i lågprisvaruhuset och sen var det bara att dra biljetten i kortläsare men det funkade inte… Frustrerande då jag kunde se visenterna passera över vägen där inne! Skyndade mig att ta en bild genom grinden om man inte skulle få syn på dom igen.

Äntligen kom vi in efter ett telefonsamtal och en kille på fyrhjuling, tror vi var dom enda besökarna. Visenterna hade försvunnit in i skogen men fanns ju lite andra djur också, bl.a. mufflonfår.

Magnifika horn!

Men visst var visenterna kvar och kikade fram i skogen! Inget man direkt vill möta ute men finns inga viltlevande i norden. Vilda bestånd finns i Polen, Ukraina, Litauen, Ryssland, Rumänien, Slovakien och Vitryssland.

Försökte fånga dom på bild så gott det gick bland träden. I det vilda lever dom vanligen i låglänta områden.

Så där jag, nu visade den upp sig helt och hållet.

Man åker alltså egen bil och när vi hade åkt ett varv runt hela parken träffade vi på dom igen.

Lillkillen i gänget. Hanarna väger ca 28 kg när dom föds och den här är kanske ett år och då väger dom i snitt 190 kg.

Och här kommer pappa visent, en biffig typ! En vuxen hane väger ca 500kg.

Han gillade att fälla små träd, knäcktes som tändstickor…

Här lyssnar han nog på mig som försökte med ett ”hopp” genom bilfönstret 😉 men nä, han röjde bara upp med hornen och gick under. Men enligt wikipedia ska dom kunna hoppa över ett 2 meter högt staket…

Ja, det var inte bara visenter, gott om dovhjort också.

Några timmar senare åkte vi tillbaka för att förhoppningsvis få lite finare kvällsljus, den första som då visade sig var det här söta kidet. Fortsättning följer.

Kyrkö mosse bilkyrkogård

Höstsemester och en tur till Småland där vi bl.a. besökte den berömda bilkyrkogården ”Åkes bilskrot” som drevs från 40-talet till slutet av 80-talet. Numera turistattraktion och skyddad för sitt kulturella värde som veterankrossanläggning. Inte mycket kvar av en del bilar och naturen tar över mer och mer.  Ingen text till bilderna utan dom får tala för sig själv…

Trandansen

Förutom dagens bild som jag visat i mitt ”Projekt 365” kommer här fler bilder från trandansen vid Hornborgasjön som jag besökte för några dagar sen. Har även uppdaterat sidan ”Vilda fåglar” i fotogalleriet med några bilder på tranor och fåglar från Afrika.

Dagen vi var där räknades det till 25500 tranor, enligt informationen räknades varje trana med hjälp av kikare.. men jag undrar jag om det verkligen är möjligt??

Fåglar både högt och lågt, inte bara tranor.


Tranor i vattnet också.

Hm, finns det nån ledig plats att landa på?

Enda chansen att fånga en ensam trana på bild var att rikta kameran uppåt. Landningsstället ute…

Full fart i dansen… eller var det kanske lite tjafs?

Törstig blir man av allt ståhej.

På bron ovanför den lilla vattenfåran hade ett par tranor lite uppvisning.

Hej hopp!

Man måste hinna äta lite också!

Maffig vingbredd!

Ett par ute och spatserar och letar efter godsaker i det magra betet.

Har du sett att det är några andra där borta, svanar?!

Matpaus uppe på kullen.

Ibland måste man titta upp från ätandet.

Solen börjar gå ner och det börjar bli dags att packa ihop och åka hemåt.