Bild 324: Onsdag 20 November Kl 13:03

Gör ett nytt försök att få se hökugglan och idag var det inga problem att hitta den då det redan var flera fotografer / fågelskådare på plats, den satt högt upp i en grantopp.

När jag gått en promenad med hundarna och kom tillbaka hade den flyttat på sig och satt på lite lägre höjd en stund.

Sen flög den långt upp på en gren igen och det är svårt att få till ljuset när man fotar upp mot himlen så här har jag fått ljusa upp ugglan en del…

Siluettbild mot himlen gick bra… sen bestämde den sig att det fick vara nog med fotografer och drog till skogs.

Kosta safaripark – del 3

Tredje och det här får bli sista blogginlägget med bilder från safariparken.
Som sagt, grisar fanns det gott om och dom småtjafsade med varandra mest hela tiden…

Var nog inte så allvarligt utan lät nog värre en det var.

Man ser att det var nog unga grisar som bråkade, jämför med bjässen i bakgrunden som står i mattråget.

Även visenterna gick fram och åt av vad som nu bjöds, den stora grisen går emellan dom stökiga ungdomarna.

Till slut tröttnade visenterna på bristen av matro och dundrade mot grisarna så dom skingrades och dammet yrde.

Grym blick från Ferdinand som vi kallade bjässen…

Mitt i stöket höll jag på att missa det jag hade spanat efter ända sen vi kom, den ståtliga kronhjorten!

Han stod borta i skogskanten i starkt motljus så med solen i ögonen så var det svårt att se nåt överhuvudtaget åt det hållet.

Lugnt stod han där och väntade och spanade… det är brunsttid för kronhjorten.

Även mufflonfåren dök upp.

Vädrar efter en hind, lite bröl blev det också. (Synd på dessa stubbar som var i vägen.)

Osäker på om hinden är en dovhjort eller ung kronhjort, hon ser så liten ut…

Det här är i alla fall en kronhind, vacker!

Stor skillnad i storlek på kronhjort och dovhjort och dom sistnämnda var betydligt fler.

Han var klart kung där, inget stök när han klev fram till matningen, alla lämnade plats.

Även dom skygga hindarna vågade sig till slut fram till matningen…

Hanen hade förstås inte ro att äta när damerna kom…

Han vände sig åt vårat håll en sista gång.

Sen började han dra sig mot skogen igen och grisarna fick fritt fram till maten igen.

Och dom som inte äter fortsätter att stöka och böka…

Ser ju inte så allvarligt ut nu heller.

Men inte helt ense om vem som blev vinnare…

Klockan närmar sig 19 och det sista solljuset försvinner sakta bortom skogen och det är dags för oss att lämna parken efter en sista bild på den ståtliga kronhjorten. Det var den enda hanen vi såg.

Kosta safaripark – del 2

Tillbaka i eftermiddagsljuset och återigen var vi dom enda besökarna i parken och inget problem att hitta visenterna som låg och vilade i kvällssolen.

Visent kallas även europeisk bison, något mindre än den amerikanska.

Dom vilda visenterna blev utrotade på 20-talet så alla som lever nu är avkommor till dom som då fanns i djurparkerna och har åter planterats ut i naturen.

Då fanns totalt 54 kvar i djurparkerna varav 12 är dom som fört sina gener vidare. Här i parken fanns 5 vad vi kunde se.

Nog om visenterna här kommer lite smågrisar också.

Jo, det fanns mycket vildsvin i parken!

Kanske inte så kul med stora bestånd som det är numera i skogarna överallt men tyckte nog ändå den var ganska söt och ser snäll ut.

Det kom fler och fler…

Dubbeltryne?

Ännu fler…

Söta smånassar 😉

Stor nasse!

Grismöte.

Och ännu en… 😉

Sugga med smått.

Matdags.

Vänta på mig mamma!

Fler som har bråttom till maten.

Namnam.

En ovanligt färgad kulting som stack ut från mängden.

Kliar skönt, lugnt och fridfullt där alla samsades… eller kanske inte hela tiden, fortsättning följer då det hettar till lite!

Kosta safaripark – del 1

Några bilder från ett besök i Kosta safaripark slutet på September.
Entrén till parken är obemannad så här års och vi köpte vår biljett i lågprisvaruhuset och sen var det bara att dra biljetten i kortläsare men det funkade inte… Frustrerande då jag kunde se visenterna passera över vägen där inne! Skyndade mig att ta en bild genom grinden om man inte skulle få syn på dom igen.

Äntligen kom vi in efter ett telefonsamtal och en kille på fyrhjuling, tror vi var dom enda besökarna. Visenterna hade försvunnit in i skogen men fanns ju lite andra djur också, bl.a. mufflonfår.

Magnifika horn!

Men visst var visenterna kvar och kikade fram i skogen! Inget man direkt vill möta ute men finns inga viltlevande i norden. Vilda bestånd finns i Polen, Ukraina, Litauen, Ryssland, Rumänien, Slovakien och Vitryssland.

Försökte fånga dom på bild så gott det gick bland träden. I det vilda lever dom vanligen i låglänta områden.

Så där jag, nu visade den upp sig helt och hållet.

Man åker alltså egen bil och när vi hade åkt ett varv runt hela parken träffade vi på dom igen.

Lillkillen i gänget. Hanarna väger ca 28 kg när dom föds och den här är kanske ett år och då väger dom i snitt 190 kg.

Och här kommer pappa visent, en biffig typ! En vuxen hane väger ca 500kg.

Han gillade att fälla små träd, knäcktes som tändstickor…

Här lyssnar han nog på mig som försökte med ett ”hopp” genom bilfönstret 😉 men nä, han röjde bara upp med hornen och gick under. Men enligt wikipedia ska dom kunna hoppa över ett 2 meter högt staket…

Ja, det var inte bara visenter, gott om dovhjort också.

Några timmar senare åkte vi tillbaka för att förhoppningsvis få lite finare kvällsljus, den första som då visade sig var det här söta kidet. Fortsättning följer.

Bild 176: Tisdag 25 Juni Kl 18:44

Åker för att titta efter lappugglan och den sitter troget vid sitt fält, lika orädd som vanligt och bryr sig inte om bilar som passerar precis bredvid och nu har ryktet börjat sprida sig så fler är där och tittar / fotar.

Kolla in fjädrarna i ansiktet… ugglor jagar md hjälp av hörseln och jag har tidigare fått lära mig att uppbyggnaden av fjädrarna hjälper till att lokalisera ljudet från bytet.

Nu hör den nåt! Den gör ett ”dyk” och försvinner en stund i grönskan men hinner inte med med kameran och den kommer upp utan byte.

Inte heller lyckas jag med några bra flygbilder, här fick inte dom imponerande vingarna plats i överkant…

Och inte flyger den åt mitt håll så får fånga den bakifrån i flykten.

Den flyttar sig bara några stolpar åt gången och fortsätter att spana efter byten men jag nöjer mig för kvällen och åker hemåt. 

Händer mycket i naturen nu!

Dagens naturbilder får ett eget blogginlägg då det blir så mycket bilder så jag knappt hinner med… gäller att alltid ha kameran redo då det dyker upp motiv hela tiden!

En halvvuxen harunge har bosatt sig på gården, den har flyttat in på hönornas ”tomt” som är inhägnat med Gunnebo stängsel.

I natt hade vi dock grinden öppen så den skulle kunna springa iväg till skogs men i morse när jag släppt ut hönsen och stängt satt den utanför grinden och ville helt klart in…

Finns gott om man därinne och vildvuxet gräs där den lätt kan hålla sig gömd så vi ser inte till den så ofta och den är nog ganska säker för räven.

Har aldrig lyckats med särskilt bra bilder på harar då dom i regel är väldigt skygga på landsbygden där dom inte blir så vana vid folk.

Men nu kunde jag passa på att smyga fram försiktigt då den väntade tålmodigt vid staketet in till tryggheten.

Sluta fota nu och släpp in mig… jaja den fick komma in på hönornas gård.

På kvällen hörde jag ett ovanligt intensivt kvittrande från hustaket och tittade upp…

Sädesärlorna boar alltid under taknocken och nu är det visst dags för ungarna att lämna boet. Fem stycken så många munnar att mätta!

Det gäller att gapa störst och vara först!

Blåser ganska friskt så otroligt att dom små håller sig kvar utan att blåsa ner!

Tror det är den femte ungen som man ser lite suddigt liggande under takstegen i bild 1 & 2 som inte är med på bilderna här.

Bara fyra ungar på bild här också så kanske den femte inte riktigt hängde med eller också missade jag den bara med kameran, svårt att stå på marken och fota uppåt utan stativ.

Här har dom hoppat över nocken till andra sidan men tror inte dom flugit ner än, får se imorgon om dom syns till…

Bild 165: Fredag 14 Juni Kl 19:47

Tar en kvällspromenad med Celine i Hedlandets naturreservat och har turen att få se lappugglan som det rapporterats om i vår lokala fb-grupp senaste dagarna.

Svårt att hinna med flygbilder men några skapligt skarpa blev det… Häftiga ben som är befjädrade hos lappugglan.

En av världens största ugglor med ett vingspann på 135-160 cm.

Sitter gärna på en stolpe och spanar efter smågnagare på fältet.

Förekommer / häckar vanligtvis längre norrut (som längst söderut norra Västmanland) så extra roligt att få se den här!

Väldigt orädd, den vred bara på huvudet och kollade när jag gick förbi på vägen.

Tyvärr ser jag att enat ögat är skadat, hoppas den klarar sig bra ändå.

Här ser man det skadade ögat tydligare.