Bild 176: Tisdag 25 Juni Kl 18:44

Åker för att titta efter lappugglan och den sitter troget vid sitt fält, lika orädd som vanligt och bryr sig inte om bilar som passerar precis bredvid och nu har ryktet börjat sprida sig så fler är där och tittar / fotar.

Kolla in fjädrarna i ansiktet… ugglor jagar md hjälp av hörseln och jag har tidigare fått lära mig att uppbyggnaden av fjädrarna hjälper till att lokalisera ljudet från bytet.

Nu hör den nåt! Den gör ett ”dyk” och försvinner en stund i grönskan men hinner inte med med kameran och den kommer upp utan byte.

Inte heller lyckas jag med några bra flygbilder, här fick inte dom imponerande vingarna plats i överkant…

Och inte flyger den åt mitt håll så får fånga den bakifrån i flykten.

Den flyttar sig bara några stolpar åt gången och fortsätter att spana efter byten men jag nöjer mig för kvällen och åker hemåt. 

Händer mycket i naturen nu!

Dagens naturbilder får ett eget blogginlägg då det blir så mycket bilder så jag knappt hinner med… gäller att alltid ha kameran redo då det dyker upp motiv hela tiden!

En halvvuxen harunge har bosatt sig på gården, den har flyttat in på hönornas ”tomt” som är inhägnat med Gunnebo stängsel.

I natt hade vi dock grinden öppen så den skulle kunna springa iväg till skogs men i morse när jag släppt ut hönsen och stängt satt den utanför grinden och ville helt klart in…

Finns gott om man därinne och vildvuxet gräs där den lätt kan hålla sig gömd så vi ser inte till den så ofta och den är nog ganska säker för räven.

Har aldrig lyckats med särskilt bra bilder på harar då dom i regel är väldigt skygga på landsbygden där dom inte blir så vana vid folk.

Men nu kunde jag passa på att smyga fram försiktigt då den väntade tålmodigt vid staketet in till tryggheten.

Sluta fota nu och släpp in mig… jaja den fick komma in på hönornas gård.

På kvällen hörde jag ett ovanligt intensivt kvittrande från hustaket och tittade upp…

Sädesärlorna boar alltid under taknocken och nu är det visst dags för ungarna att lämna boet. Fem stycken så många munnar att mätta!

Det gäller att gapa störst och vara först!

Blåser ganska friskt så otroligt att dom små håller sig kvar utan att blåsa ner!

Tror det är den femte ungen som man ser lite suddigt liggande under takstegen i bild 1 & 2 som inte är med på bilderna här.

Bara fyra ungar på bild här också så kanske den femte inte riktigt hängde med eller också missade jag den bara med kameran, svårt att stå på marken och fota uppåt utan stativ.

Här har dom hoppat över nocken till andra sidan men tror inte dom flugit ner än, får se imorgon om dom syns till…

Bild 165: Fredag 14 Juni Kl 19:47

Tar en kvällspromenad med Celine i Hedlandets naturreservat och har turen att få se lappugglan som det rapporterats om i vår lokala fb-grupp senaste dagarna.

Svårt att hinna med flygbilder men några skapligt skarpa blev det… Häftiga ben som är befjädrade hos lappugglan.

En av världens största ugglor med ett vingspann på 135-160 cm.

Sitter gärna på en stolpe och spanar efter smågnagare på fältet.

Förekommer / häckar vanligtvis längre norrut (som längst söderut norra Västmanland) så extra roligt att få se den här!

Väldigt orädd, den vred bara på huvudet och kollade när jag gick förbi på vägen.

Tyvärr ser jag att enat ögat är skadat, hoppas den klarar sig bra ändå.

Här ser man det skadade ögat tydligare. 

Vandra med hund i Sälen – dag 2

Fortsättning med lite bilder från andra dagens vandring.

Vi tog bilarna till utgångspunkten, här är vi snart redo.

Vi fick två alternativa vägar, vandra över Näsfjället eller gå nedanför. Vi valde att gå den lite längre varianten. Här liten vätskepaus på väg mot toppen, Celine softar lite på rygg…

Vandringen fortsätter uppåt men lite flackare sista biten, behagligt väder med 18-20 grader och fläktar skönt. Här ses schäfern Bea och finska lapphunden Zoey.

Uppe på toppen. Det är Sälens nordligaste fjäll med högsta toppen på 904 meter.

Ikaros ville poser på stenröset så husse fick ta en bild.

Celine kunde ju inte vara sämre och ställde också upp på en poseringsbild.

Dags att börja vandringen ned på andra sidan, Bea med husse tar täten.

Franska vattenhunden Ikaros med husse.

Fanns ingen markerad led ner och vi hade ingen guide med men det var inte speciellt långt och vi hade fått en instruktion om riktningen där vi skulle möta dom andra.

Nere vid raststugan där dom andra väntade in oss och det blev en stunds fika och vila.

Omväxlande med berg och djupa dalar. Zoey och Celine sida vid sida.

Till att börja med gick Celine runt blötområdena men till slut gjorde hon som dom stora hundarna och vadade rakt igenom, vid ett tillfälle dök hon helt då det var djupt…

Torrare mark, här blev Celine lite irriterad på alla myror på stigen.

Vackra vyer!

Zorro med sin familj.

Blött igen…

Sista biten hem tog jag Trax då hans matte åkte med bilen efter lunchstoppet, men hallå vovvarna där vill inte jag gå!

Bro över en bäck med friskt och härligt vatten.

Jag tror Trax gillade sin nya kompis av lite annan modell än han är van vid 😉

Ja, jag fick också en blick ibland…

Ca 13,5 km och många timmar ute idag och det märktes på hundarna att dom var betydligt tröttare idag när vi kom hem.

Vandra med hund i Sälen – dag 1

Haft en härlig hundhelg med Celine och andra hundar i Sälen med vandring arrangerad av Sälen Hund & Aktivitet, följ länken och läs mer på deras hemsida och de finns även på FB.

Vi bodde tre nätter på Sälens vandrarhem med egna rum, trevligt och mycket hundvänligt utan en massa förbud då hundarna även fick vara med i matsalen.

Första dagen började väldigt blött men den värsta åskskuren med hagel hann vi vänta ut i bilen innan vi gav oss iväg…  det var ändå ganska varmt så man behövde inte frysa.

Stor del av spången över myren låg under vatten, värsta biten kunde jag inte fota för då bar jag Celine så här var det lite bättre… blött om fötterna blev det!

Omväxlande terräng, har var det betydligt torrare. Hundarna från vänster: Ikaros, en barbet (fransk vattenhund), min Celine, schäfern Bea och Trax alaskan malamute.

Totalt sex hundar var med alla med olika ursprungsländer, finska lapphunden Zoey och spanska vattenhunden Zorro som var yngst i gänget med sina tio månader och gick inte med riktigt hela vandringen.

Ingen hund hade problem med att gå över bron över älven.

Paus vid ett vindskydd efter att vi gått några kilometer.

Mark från vandrarhemmet mötte upp med bil och grill och korv till lunch.

Precis när vi tänkte gå kom en åskskur och regnet vräkte ner så vi avvaktade en stund i vindskyddet.

Vandringen fortsätter.

Bea ville gärna ta sig ett dopp i älven.

Trax och Bea.

Trax ville också bada eller dricka lite vatten.

En mindre bro över en bäck.

Trax har bråttom över så matte fick hålla emot för att inte riskera att halka i…

Beas tur… inga problem där heller.

Celine, sist och minst i gänget.

Slutspurten innan vi kom tillbaka till vandrarhemmet, blev inte så lång tur första dagen men lagom med ca 7km, sen var det skönt att få ta av sig dyngsura kängor.

Lite vila på verandan till vandrarhemmet och vi hann inte vara under tak lång stund förrän himlen öppnade sig…

Ett häftigt åskväder med blixt och dunder så t.o.m. Trax tyckte det kändes tryggast i mattes knä…

Bea undrar vad det är som dundrar och blixtrar… i bakgrunden ser man hur regnet vräker ner…

Celine brydde sig inte speciellt om åskan och här har även Trax klivit ner från mattes knä, Ikaros var lite rädd och gömde sig under bordet…

Zoey var lugnet själv hela helgen….

Det går vilt till…

Det händer mycket i naturen nu och det gäller att ha kameran redo hela tiden så det blir en del bilder som inte ryms under ”dagens bild” så jag har samlat några bilder från dom senaste dagarna till ett eget blogginlägg.

I lördags hälsade jag på igen vid rävlyan och fick några till bilder på ungarna medans myggen höll på att äta upp mig! (Samma dag fick jag några bilder på årets första huggorm som då fick bli dagens bild).

Sitter och tittar uppepå ”taket” till lyan som är i ett stenröse med flera utgångar.

Mycket grenar och ris runtomkring så inte helt enkelt att fotografera…

Lite misstänksamma mot stenen som jag gömde mig bakom och höll sig lite på avstånd, en glömde bort sig och passerade precis på andra sidan stenen så jag knappt vågade andas och än mindre röra på mig så nån bild blev det inte.

Söndag kväll och på väg hem i bilen fick jag syn på en älg mumsande i grönskan, hade bara 200 mm tele på kameran men stannade ändå för att ta en bild.

Måndagens bild blev dom här älgarna som jag fotat från tomten ner mot fältet, här är några fler bilder som utlovat.

Älgkon kommer lite närmare och ställer upp sig och jag kryper ihop bakom staketet på tomten…

Men hon anar nog att det är nåt…

Direkt efter älgbilderna går jag upp på vinden för att kolla efter fladdermössen som jag nästan trodde hade försvunnit då jag inte såg dom en enda gång förra året men till min glädje är dom där nu!

Dags att packa ihop för kvällen och dags för fladdermössen att ge sig ut på nattens jakt.

Bild 138: Lördag 18 Maj Kl 12:39

Träffar på årets första huggorm på en grusväg, inget sicksack mönster utan helt svart men man ser lätt att det är en huggorm på det lite kantiga huvudet, markerade ”ögonbryn” och rödbruna ögon.
Huggormen går gärna i försvarsställning till skillnad från snoken som hellre ringlar iväg, den här väste ilsket hela tiden men visade ingen tunga och försökte inte hugga.

Lite närmare… lägg märke till att pupillen är avlång, snoken har rund pupill och ser mycket snällare ut…

Bild 125: Söndag 5 Maj Kl 17:04

En liten fotoutflykt med en fotokompis till hjortparken i Stora Sundby, finns även mufflonfår där. Tror dom fick syn på oss först så det var inte helt lätt att smyga sig på dom…

Lamm hade dom också vilket säkert gjorde dom extra vaksamma.

Först såg vi bara ett fåtal hjortar men rätt som det var stötte vi på en jättestor flock med dovhjortar, det här är bara några av dom.

Tittar man noga ser man att det bara är hanar som nästan alla hade tappat sina horn vilket dom gör i april-juni, såg lite lustigt ut 😉

Nästan hela gänget som radade upp sig när dom hade fått syn på oss.

Mufflonfåren tappar inte hornen och även en del tackor kan ha horn men dom blir inte lika imponerande som baggens.

På väg tillbaka till bilen såg vi ännu flera tackor med lamm men dom höll sig lite mer i bakgrunden.