Kenya 2019

Rhino är det engelska ordet för noshörning eller egentligen heter det rhinoceros från grekiska rhino som betyder nos och ceros betyder horn. I tidernas begynnelse fanns det 30 olika arter och idag finns endast 5 kvar varav 2 lever i Afrika och alla är utrotningshotade. Det här är en Black Rhino men namnet har inget med färgen att göra. Det är den mest hotade av dom afrikanska arterna.

Det mer korrekta namnet kanske är spetsnoshörning vilket är mer logiskt och syftar på den lite spetsiga munnen då den helst betar blad och annat från buskar.

En annan ”lustig” skillnad mellan arterna är att den svarta noshörningen har sin unge efter sig när den springer iväg. Då den håller sig mer bland buskar går mamma först för att säkra så det inte ligger lejon och lurpassar i buskarna. Honan går dessutom ensam med sin unge. Kanske har den redan haft närkontakt med någon av såren att döma??

Den vita har sin unge framför sig, och vem skulle våga ge sig på den här mamman med det enorma hornet?

Det var den minsta ungen vi såg, ca 3 veckor gammal, söt som alla djurungar vi såg!

Några dagar senare såg vi dom igen när ungen diade. Ungen går med sin mamma tills den är ca 3 år.

Noshörningar ser extremt dåligt men tycker dom har fina och mänskliga ögon! Till skillnad mot vad många tror är i alla fall dom vita fredliga. Dom svarta ska man vara mer vaksam mot.

Allt från Kenya för den här gången, fortsättning följer.

Min reskompis och jag hade turen att få det största tältet.

Wow! Väldigt fint och lyxigt med varsitt sovrum.

Stort vardagsrum.

Ok, ni får titta in på toaletten också, det fanns både el och rinnande vatten.

Min reskompis Carin kommer ”hem”.

Trappen upp till tältet som hette Batian.

Batian är en bergstopp 4876 m över havet vid Mount Kenya vars högsta punkt är 5199 m över havet (1 km väster om Batian).

Vi serverades god buffé varje dag till både lunch och middag.

Inga djur i det här inlägget men det kommer mera….

Efter två nätter på lodgen i Samburu och åker vi mot vårat nya boende… Nej, det blev inte det här hotellet utan vi ska bo i tält….

Halvvägs stannar vi för lunch på Karibu Trout-Tree Restaurant. Medans maten tillagas kan vi gå ut i ”trädgården” och fota Colobus aporna.

Hona med en liten unge som såg ut som ett litet lamm med vit krullig päls 😉

Fantastiskt söt!

Diar.

Tro´t eller ej men rent genetiskt är det elefantens närmaste släkting!

På lodgen i Samburo blev vi varnade för babianerna som kan vara farliga. Dörrarna skulle alltid hållas låsta, även när vi var inne på rummet då dom kunde öppna och komma in för att leta efter nåt ätbart.

Dom söta gröna markattorna däremot behövde man inte vara rädd för.

Minstingen i familjen blir ompysslad.

Bedårande söt!

”Larmet” gick över komradion i jeeparna att någon sett en gepard och det blev bråttom och våran guide körde så fort det gick på dom extremt skumpiga vägarna över savannen. Där bakom trädet ska den vara… det är en gåta hur guiderna kunde hitta och få syn på djuren!? Vi stirrade och letade länge och väl utan att se nåt…

Några minuter senare började solen gå ner (det går fort nära ekvatorn) och dags för oss att åka tillbaka för kvällsmat på lodgen.

Leoparder ligger oftast uppe i nåt träd och vilar på dagarna och är väl kamouflerade så det är inte helt lätt att hitta dom…

Fortsätter ner utan bytet.

I det täta buskaget nedanför trädet hade hon sina två ungar, det gäller att hålla dom väl gömda för lejon, annars är det kört för dom.

Solen börjar gå upp och hon klättrar upp i trädet igen och poserar i det fina morgonljuset.

Nästa morgon visade ungarna upp sig lite mer.

Inte nog med det, lite längre bort samma morgon var en annan leopardhona ute på vandring med sina två ungar.

På väg upp mot berget men när dom kom till första klippan blev det en liten paus och tvättning av dom små.

Lite mys och vila.

Tvätta undersidan också.

Den andra ungen var lite efter men har kommit i kapp.

Lite bus också så ungarna var nog inte så trötta så efter en kort stund vandrade dom vidare uppåt och vi återvände till lodgen för lite frukost.

I Samburu såg vi mängder med elefanter… och det blev mängder med bilder på dom så kommer nog fler framöver.

Intressant att studera deras teknik att riva av gräs med snabeln och stoppa in i munnen. Den afrikanska elefanten har som två ”fingrar” i slutet av snabeln men den asiatiska har bara en.

Visst ser den ut att njuta!

En vuxen elefant äter 130-180 kg mat om dagen!

En nyfödd elefantunge har inte mycket styrka i snabeln och det tar flera månader innan den har full kontroll över den. Några grässtrån blev det i alla fall 😉

Men övning ger färdighet 😉

Söta rumpor.

Trots att djuren är vilda och i det fria är dom flesta väldigt orädda och det går att komma nära med safarijeeparna

Det finns olika arter, här är det nätgiraff som finns i norra och östra Kenya. Favoritfödan är löv från acasiaträden.

Frågan är hur dom kan beta bland dom långa och stenhårda långa taggarna? Lägg märke till den lille fripassageraren på huvet…

Stickigt?

Där flyger den iväg.

Giraffen vandrar vidare…

Hemma från resan men det kommer blogginlägg vartefter jag hinner gå igenom bilder… Direkt efter ankomst till lodgen var det dags för första safarin och en av dom första djuren vi stötte på var en schakal.

Det var inte helt lätt att hinna få nån skarp bild på den…

Två glada ungar hade den.

Men det gick ett par maraboustorkar på andra sidan som jag zoomade in med telet och kolla där, utmed stocken låg en!